Stor del av välfärden finns numer till för att privata ägare ska göra vinst. I dagarna har det rapporterats om vårdbolag som delat ut miljonbonusar till chefer och ledning. Samtidigt har man glatt tagit emot gigantiska stöd från staten för att hantera coronapandemin. Skattepengar som skulle gå till sjuka och äldre har bolagen istället stoppat i egna fickor. Vinstjakten förstör vad som var det ursprungliga syftet med välfärden.
På samma sätt drabbas idrottsrörelsen av vinstjakt och kommersialisering. För några veckor sedan fick projektet “Super League” stora rubriker. Femton av de största Europeiska fotbollsklubbarna ville gemensamt bilda en ny liga där de skulle vara permanenta medlemmar. Anledningen var att kunna garantera sig själva större prispengar.
Projektet fick supportar att reagera med ryggmärgen. Där tog det stopp. Att storlagen med gigantiska bolag i ryggen skulle kunna köpa sig in i en liga rimmar inte väl med allt vad sportslighet heter. Detta väckte återigen frågan om vem idrotten egentligen är till för.
Raka motsatsen till Super League är vad till exempel “Framtid Pite” arbetar för. Initiativet är ett samarbete mellan PiteEnergi, Sparbanken Nord, Piteå-Tidningen och Kultur och Fritid. Arbetet går ut på att i Piteå samla idrottsrörelsen, jobba för ett inkluderande föreningsliv och gemensamt se till att hålla den stark i framtiden. Fokus är på just rörelsen. Att den ska finnas där för invånarna. Precis det ska vara idrottens uppgift. Av folket, för folket.
Piteå IF Dam spelar i allsvenskan. Eftersom Sverige är en relativt stor fotbollsnation på damsidan betyder också det att man i stan till vardags stöter på spelare som är med och tävlar om medaljerna i världsmästerskapet. Barnen har förebilder de kan ta på och de vuxna har ett duktigt lag att heja på. Idrotten har stora möjligheter att skapa gemenskap och engagemang.
Mer pengar och mer kommersialisering skulle utan tvekan leda till att det sparkas bättre boll i Allsvenskan. Det betyder dock ingenting. Vad är poängen med att fotbollen är bra om engagemanget försvinner och rörelsen blir business? Idrotten ska vara något för människor att samlas kring. Inte göra pengar på.
Ute i Europa ägs många storklubbar av storföretag och drivs i praktiken som rena aktiebolag. Fotbollen är mer industri än rörelse. Här hemma har vi istället kvar 51-procentsregeln. 51 procent av klubbarna måste ägas av föreningen och beslutandemakten ligger därför kvar hos de engagerade. Supportrarna och föreningsaktiva kan känna att klubbarna är deras. Folket styr idrottsrörelsen i Sverige.
Super League är ett tydligt exempel på att samma sak som skett i välfärden även kan hända för idrotten. Inom högerpartierna finns till exempel röster som argumenterar för att ta bort den svenska 51-procentsregeln. Det vore katastrofalt för idrottens möjlighet att vara den samlande kraft den idag är.
I Sverige ser vi ett värde i att det som är gemensamt finns till för oss alla. Välfärden har redan attackerats av kommersiella intressen, men idrotten behöver inte göra samma resa.