Liberalernas vice ordförande i Piteå, Peter Arffman, har lämnat Liberalerna och hoppat över till Miljöpartiet. Ordförande för Liberalerna i Piteå, Ulf Lindström, menar att splittringen inte är så stor som det verkar. Det är bara några få som lämnat i Boden, Luleå, Älvsbyn och Piteå.
Bara samtliga kommuner i fyrkanten, alltså. Hur många liberaler fanns det i de här kommunerna från första början egentligen? Liberalerna är ett pytteparti. I nationella opinionsmätningar landar man på under tre procent. Som en blaskig öl. Fyra procent krävs för att komma in i riksdagen. I Piteå fick man redan 2018 endast två och en halv procent av rösterna. När “några få” lämnat i Norrbottens olika kommuner kan det inte rimligtvis vara ens en full skolbuss kvar.
Liberalerna bytte namn från Folkpartiet 2015 för att betona att man är ett liberalt parti. Nu vill man istället söka överenskommelser med det enda parti i riksdagen som grundades av nazister. Det är minst sagt tvära kast. Att många medlemmar inte längre känner igen sitt parti är därför förståeligt.
De få medlemmar som finns kvar i Liberalerna har det inte lätt. Var ska de egentligen ta vägen? Arffman valde Miljöpartiet. Speciellt i Norrbotten är det valet särskilt otippat. MP är inte ett parti känt för sin öppenhjärtiga inställning till glesbygd eller norra Sverige i allmänhet. I övrigt är (eller var) de två partierna hyfsat lika ändå. Båda är i grunden idealister och tenderar att har ett komplicerat förhållande till verkligheten.
Centerpartiet är kanske det val som egentligen borde ligga närmare till hands. Ett borgerligt parti som ändå har ryggraden kvar. Liberaler tenderar dock att vara innerstadsakademiker. Högutbildade och inte direkt lågavlönade. Trots att C blivit mer och mer stockholmscentrerade har de fortfarande något av en landsbygdsstämpel kvar. En liberal är minsann ingen lantis!
Då är det kanske Socialdemokraterna kvar då. S är dock enligt sitt partiprogram i grunden ett socialistiskt parti. Det fanns en tid då folkpartister inte ansåg att det faktumet automatiskt innebar att man var satans avkomma. Den tiden är förbi. Till och med för de snälliberaler som inte gillar nazistgrundande partier är det långt att sträcka sig.
Frågan är också vem som egentligen ska lägga sin röst på Liberalerna. En väljare till höger som är okej med att låta Sverigedemokraterna bestämma har redan två andra partier att välja på. De konservativa partierna Moderaterna och Kristdemokraterna. Partier som inte riskerar att falla ur riksdagen. Dessutom har konservativa partier en ordentlig historisk tradition av att att släppa fram högerextrema till makten. Varför ska man lägga sin röst på kopian?
Så vart ska återstående liberaler ta vägen när partiet närmar sig upplösning? Till Miljöpartiet, som Arffman? Eller Centerpartiet? Socialdemokraterna? Eller något av de andra högerpartierna som förvisso också tänker blunda inför SD:s nazistiska rötter men som åtminstone inte riskerar att falla ur riksdagen? Tyvärr har dessa få liberaler endast ungefär ett och ett halvt år kvar att bestämma sig på. Sen är det dags att gå till valurnan.