Liberalerna tänker gå till val med Jan Björklund som affischnamn och i en kampanj utfärda en varning för liberalt innehåll. Det låter som en riskfylld blandning.
Partiledare Björklund säger att varningskampanjen är lite provocerande, men att det är det som är meningen. Den kan dock komma tillbaka som en bumerang och skada partiet.
Ett av Liberalernas problem är att de trots namnbytet för några år sedan inte har monopol på liberalismen. Det är liberaler lite överallt i dag. De har fått konkurrens inte minst från Centerpartiet som lyckats locka över många av forna Folkpartiets kärnväljare bland tjänstemän och akademiker.
Centern är större än Liberalerna inom tjänstemannaorganisationen TCO, och nu även inom akademikerfacket Saco. Den trogne, stabile och nyktre adjunkten har vänt Björklund ryggen.
Annie Lööf ser ut som liberalismens främste företrädare i dag och det blir inte enkelt för Björklund att få väljarna tillbaka. Centern, världens rikaste parti, har dessutom till skillnad från fattiga L råd med en påkostad valkampanj. Björklund säger att framtiden är liberal, men det behöver ju inte betyda att framtiden är Liberalernas?
Att L ser den största väljarpotentialen inom Alliansen ökar inte direkt möjligheterna för ett maktskifte. Det blir ett nollsummespel om de plockar väljare från varandra. Att Björklund i sitt tal på riksmötet riktade udden mot sina tre allianskamrater gör inte läget bättre.
Det andra stora problemet för Liberalerna är Jan Björklund. Han har varit partiledare i elva år och stödet har stadigt sjunkit sedan han tog över efter Lars Leijonborg. Någon vändning är inte i sikte. För första gången riskerar partiet att åka ur riksdagen.
Det finns inget av nyhetens behag över Jan Björklund. Dessvärre gäller det samma hans politik. Han ska fokusera på skolan och integrationen i valrörelsen. Och då är det inte Bengt Westerbergs ”snällism” som gäller. Nej, det är hårda krav det handlar om.
Men Leijonborgs succé från 2002 med kravet på språktest för medborgarskap är inte så enkel att upprepa. Då var inte Sverigedemokraterna med på allvar och övriga partier var ganska ointresserade av ämnet. Det fanns ett utrymme som inte finns i dag.
En hård linje mot hedersförtryck vill de flesta partier driva. Asylrätten ska värnas, säger Björklund medan Moderaterna lanserar att Sverige bara ska ta emot kvotflyktingar.
Skolan först, stod det på talarstolen i Västerås. Jan Björklund är mästare på att leta brister i svenska skolan, men han svär sig fri från allt eget ansvar trots att han var utbildningsminister i nästan åtta år.
Hans recept för att förbättra resultaten är dessutom redan provade och underkända. Nu vill han gå till val på att återinföra tvååriga yrkesprogram, ta bort de estetiska ämnena på gymnasieskolan och sätta barn som inte passar in i obsklass.
Jan Björklund vill backa tillbaka bandet till 60-talet, men hans förslag är inte lösningen för den svenska skolan. Varning bör därför utfärdas för vad som kan hända om han återigen får ansvar för utbildningspolitiken.