I Dagens Nyheter den 27 februari läser jag en intervju med KD-ledaren Ebba Busch Thor.
”De svenska Socialdemokraterna har kommit att bli extremt familjefientliga i sin politik”, säger hon.
Verkligen? Snarare skulle jag påstå att svensk socialdemokrati medverkat till att bygga upp en familjepolitik i världsklass. Under både nuvarande och tidigare S-regeringar har familjepolitiken förstärkts, moderniserats och blivit mer jämställd.
?På 1930-talet satsades på barnrikehus för att förbättra bostadsförhållandena för ”mindre bemedlade” barnfamiljer.
?1948 kom det första barnbidraget.
?1974 omvandlades den gamla moderskapspenningen till en föräldraförsäkring för både mammor och pappor.
?Under 1970- och 1980-talen skedde en kraftig utbyggnad av dagis (det som utvecklats till dagens förskolor) samt fritids.
?Sverige har fått en barn- och mödrahälsovård i världsklass.
Många av dessa reformer har även backats upp av progressiva krafter på den borgerliga kanten. Till exempel var Liberalerna (eller Folkpartiet, som de hette förr) starkt engagerade för både utbyggnaden av barnomsorgen och en mer jämställd föräldraförsäkring.
Vid en internationell jämförelse står sig dessutom denna familjepolitiska modell mycket väl.
Härom året presenterade SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) en intressant forskarrapport, som KD-ledaren borde läsa. Rapportförfattaren Gøsta Esping-Andersen skriver om ”Families in the 21st Century” och konstaterar att familjemönstren förändras i hela västvärlden.
En växande andel barn växer upp i hushåll med ensamstående lågutbildade mödrar, vilket även innebär att allt fler barn växer upp i ekonomisk utsatthet. De skandinaviska länderna har emellertid lyckats att hålla barnfattigdomen på en betydligt lägre nivå än andra jämförbara länder.
Det beror bland annat på att lågutbildade kvinnor och ensamstående mödrar förvärvsarbetar i betydligt högre grad i Norden än i övriga västvärlden.
I USA arbetar endast 35 procent av de ensamstående mammorna, att jämföra med 80 procent i Danmark.
”Den skandinaviska välfärdspolitiken med utbyggd barnomsorg med hög kvalitet och en generös föräldraförsäkring gör det möjligt för ensamstående mödrar att förvärvsarbeta. Det är det enskilt viktigaste skyddet mot barnfattigdom”, säger Gøsta Esping- Andersen.
Han noterar även att denna jämställdhetsinriktade familjepolitik i Skandinavien medverkar till stabilare familjebildningar. Allt fler gifter sig, relationerna blir starkare och födelsetalen stiger.
Familjesammanhållningen förefaller att stärkas av jämställda förhållanden och av att både mannen och kvinnan arbetar.
I Tyskland och Sydeuropa, som har valt en annan familjepolitisk väg, ser vi den motsatta utvecklingen, konstaterar Esping-Andersen.
Där finns en trend med en svagare ställning för familjen, lägre födelsetal, fler singelhushåll och ökad skilsmässofrekvens – i synnerhet i socioekonomiskt svaga grupper.
Enligt Esping-Andersen går det alltså inte att hitta några negativa effekter av att växa upp i en jämställd skandinavisk familj med två förvärvsarbetande föräldrar.
Rapportens resultat är ett gott betyg åt den S-märkta familjepolitiken. Den har varit allt annat än ”familjefientlig” utan tvärtom till glädje för både män, kvinnor, barn och hela det svenska samhället.