Preems planer på utbyggnad av raffinaderi utanför Lysekil ställs in. Det står klart idag efter att Preem meddelat att de drar tillbaka sin ansökan. Det rör sig om investeringar på 15 miljarder som skulle skapat många jobb. Men även en utbyggnad som skulle innebära ökade utsläpp med 1 miljon ton koldioxid, vilket skulle göra det svårt för Sverige att leva upp till Parisavtalet.
Är detta en seger för klimataktivisterna? Givetvis har all aktivism och mobilisering mot planerna påverkat bilden av Preem och bidragit till att göra utbyggnaden till en het politisk fråga. Preem förstod givetvis att projektet skulle vara kontroversiellt redan innan de gav sig in i det. Men kanske förutspådde de inte att klimatrörelsen skulle växa sig så stark som den gjort de senaste åren?
Är detta en seger för Miljöpartiet? MP har sett till att regeringen ska göra en egen prövning av raffinaderiet, vid sidan av Högsta domstolens prövning. Även om regeringen aldrig hann sätta ner foten så innebar beskedet att frågan får en gedigen prövning i regeringen, och inte bara snabbt klubbas igenom, en osäkerhet som inte är vad Preem önskar.
Men i slutändan är det inte anseende som Preem säljer, utan olja. De är ett företag som måste göra vinst. Preem skriver i sitt pressmeddelande att ”COVID-19-krisen och dess effekter på världsekonomin har bidragit till att projektet inte längre är kommersiellt hållbart”.
Där har vi det. Oljepriset har rasat, under en period i våras var det till och med negativt. Istället för att köpa olja fick den som tog emot olja betalt. Oljestater som Kuwait och Saudiarabien har just nu stora problem med sina ekonomier. Planerade projekt för ökad oljeutvinning skjuts upp eller ställs in. På börsen går oljebolagens aktier dåligt medan aktier för företag som sysslar med förnyelsebar energi, grön teknik och vegansk mat skjuter i höjden.
Preem har de senaste åren haft problem med sin lönsamhet. DN avslöjade under måndagen att Preem ska betala 1,5 miljarder kronor till Skatteverket i moms och arbetsgivaravgifter. Dessutom har Preem ansökt om att få skjuta upp betalningen av energi- och koldioxidskatter på 2,3 miljarder. Skatteverket sa nej, för att de ansåg att det fanns risk att Preem inte skulle klara av att betala senare.
Vi kan glädjas ut att det inte blir någon utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil, det sparar atmosfären en miljon ton koldioxid varje år. Givetvis har folkrörelsearbete, aktivism och regeringens politik spelat roll. Men till sist var det inte det som föll avgörandet, utan Preems krassa ekonomiska verkligheten.
Det samma gällde när Swedavia nyligen meddelade att Bromma flygplats inte längre är ”affärsmässigt försvarbart” och föreslog en nedläggning. Frågan om Bromma flygplats har varit politiskt laddad under lång tid, högern i riskdagen stoppade till och med regeringen från att utreda frågan om flygplatsens framtid.
Nu är den inte längre ekonomiskt försvarbar. Och i samma stund har högern inget försvar för flygplatsen. En långsiktighet som inte sträcker sig längre än till nästa kvartalsrapport. Är inte det fattigt? Liknande fattigdom finns tyvärr även i miljörörelsen. Det bästa argumentet för grön omställning tycks fortfarande vara att det går att tjäna större pengar på annat håll.
En seger är vunnen, men klimatpolitiken måste bli radikalare. Politiken måste styra samhällets inriktning och inte bara blint följa marknadens kortsiktiga idioti, särskilt inte när gäller avgörande beslut för vår planets framtid.