I dagarna har Norrbottens län uppmärksammats. Inte för våra industrier, inte för vår energi, inte ens för vår vackra natur som resemagasin då och då skriver om. Nej, nu är det vår smittspridning. Och vi toppar listor även här. Vilket förstås, i sådan kontext, är något dåligt. Siffrorna gällande smittspridning i Norrbotten är bland de högsta i Europa. Skulle vi inte kunna klara det här bättre? undrade smittskyddsläkare Anders Nystedt på presskonferensen förra veckan.
I den frågan ryms en vädjan till vår lokalpatriotism. Lite som denna ledare inleddes. Vi i Norrbottens län är, med rätta, stolta över hur himla bra vi är på en massa saker. Borde vi inte kunna vara bäst även på att klara av att dra ner siffrorna? Vad är det som gör att vi inte är det?
För ett år sedan var våra siffror bättre än i andra delar av landet, och vi kunde skoja om att vi i de glesbebodda delarna av landet är mer duktiga på att hålla avstånd av naturliga skäl. Det är förstås inte riktigt så. Hur glest vi än må bo har vi det ju lika trångt på mataffären ändå. Men vad kan vi skylla denna utveckling på, nu när vi ett år senare är sämst?
Är det att vi nu slutligen börjat på att få sommar även i denna del av landet (även om vädret under helgen inte gav den känslan) och vi således känner oss mer taggade på att gå ut och ta en drink och umgås med fler? Eller är det för att resten av landet har bättre siffror än oss och att den totala mediebilden således blir missvisande?
Vi har under hela våren sagt saker som ”snart är det över” och att vi nu ser ljuset i tunneln. Betyder det att vi då också agerar som att vi redan är ute ur krisen, trots att vi befinner oss mitt i den? Det är inte en omöjlig tanke. Vi konsumerar ju inte bara lokala nyheter, och i våra sociala medier följer vi inte bara som bor i Norrbotten.
I den frågan är det rimligt att ifrågasätta riksmedia och vilken helhetsbild vi får ta del av. Det är också stundvis rimligt att fundera över hur inflytelserika personer agerar ur smittspridningssynpunkt. Men i grund och botten handlar det om oss själva.
Var och en måste först och främst ta ansvar för sig själv och det egna agerandet. Även om det känns som att kusten är klar, även om vi ser vår favoritinfluencer gå på fest, även om solen värmer och vi läst att vaccinationerna tickar på. Vi är inte ute ur krisen ännu.
I skrivande stund ska de nationella restriktionerna öppna upp första juni. Om det blir förlängt ännu en gång vet vi inte nu, men det alarmerande är att vi hela det senaste året ofta krävt en bortre gräns att förhålla oss till. Att vi velat veta när det är över, trots att det varit väldigt svårt att förutspå. Nu, mer än ett år in i denna pandemi, verkar de bortre gränserna ändå inte spela någon roll för oss. Vi ser ljuset i tunneln och agerar som att vi redan är ute ur den.
Oavsett om Nystedt medvetet eller omedvetet vädjade till vår lokalpatriotism så kan denna ledarsida göra det. Låt oss sluta vara sämst i landet, rentav Europa. Sommaren hägrar, men för att vi faktiskt ska kunna njuta av den på det vis vi vill så måste vi klara av att hålla ut nu.