När landet drabbades av en global pandemi och ekonomisk kris samtidigt hamnade opinionsundersökningar och politiskt spel lite i bakgrunden, att rädda människors liv och lindra effekterna av krisen var helt enkelt viktigare. Men när SCB förra veckan kom med sin stora opinionsundersökning är det dags att stanna upp ett tag och reflektera över hur folkets förtroende för de politiska partierna har förändrats under krisen.
Socialdemokraterna är det enda parti som i maj ökar jämfört med valresultatet. S har ökat med 5,7 procent jämfört med valet 2018. Jämfört med SCB:s senaste mätning i november är skillnaden än mer dramatisk, på ett halvår har S ökat med 8,7 procentenheter. Sedan november har S tagit från 2,6 procent från soffan och 1,8 procent från SD. Men också från M, V, MP, C och KD.
Här i norra Sverige (Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten) har S ökat från 36,4 till 42,7. En mycket stark siffra. Vilka väljare är det då som gått till S? Allra tydligast är att S ökat till 42,9 procent bland LO-medlemmar. Men S ökar också bland TCO och framförallt SACO-medlemmar.
För Socialdemokraterna är detta helt avgörande. Om S ska ha någon chans att i nästa val samla en majoritet som, inte bara kan adressera utan och verkligen ta tag i alla de samhällsproblem vi står inför, ja då krävs en annan riksdagsmajoritet. Då måste S vinna ett starkt förtroende i arbetarklassen. Detta är också avgörande för legitimiteten för den facklig politiska-samverkan mellan LO och S.
Svagheten för S är att stödet är allra starkast bland de äldsta (40,5 procent bland +65 år) och svagast bland de yngsta väljarna (19,7 procent bland 18-29 år). För att vinna framtiden måste S också vinna förtroendet hos de yngre generationerna.
För Sverigedemokraterna är SCB:s siffror en katastrof. När den verkliga krisen kom till Sverige åkte Jimmie Åkesson (SD) till gränsen mellan Turkiet och Grekland för ett PR-jippo. Sedan dess har det varit tyst. När Åkesson har försökt sig på något utspel har det varit helt apart. Viruset bryr sig nämligen mycket lite om gränser, hudfärg eller etnicitet. På ett halvår har SD tappat 5,6 procent, en stor del av tappet tycks komma från LO-medlemmarna.
Varför har väljarna då rört sig på dessa sätt? Att förtroendet för regeringar ökar i kristider har vi sett under våren, men det finns också exempel på motsatsen. Statsminister Stefan Löfven (S) har hanterat krisen med ett allvar och ett lugn på ett sätt som ingett förtroende. Hans tal om vikten av samarbete, som tidigare hånats, har visat vara en stor tillgång nu när regering och opposition på kort tid enats om avskaffad karensdag, höjd A-kassa, permitteringar med mera.
Dessutom har krisen tvingat frågor som ligger närmast S (som arbete, trygghet, sjukvård och äldreomsorg) upp på dagordningen. Här känns högerns klassiska lösningar med mer privatiseringar eller skattesänkningar knappast som vägen ur den kris vi står i.
Men krisen är långt ifrån över. Norrlandslänen har, precis som andra delar av landet, fortfarande inte haft något större coronautbrott och ännu är vi bara i början av en djup ekonomisk kris. År 2022 är ännu långt bort. När valrörelsen kommer handlar den nog mer om hur den ekonomiska krisen hanterats än om hur pandemin hanterats.
S måste fortsätta omsätta talen om det starka samhället i praktiken. En politik som ger människor trygghet och möjligheter i krisen samtidigt som samhället rustas starkare har goda utsikter att lyckas. Men det kommer att kosta. Om S i stället väljer att ägna ett decennium åt en stram ekonomisk politik riskerar det att förtroendet, som man under våren vunnit hos arbetarklassen, går förlorat.