Sedan Januari-avtalet kom på plats har svensk politik varit skakig på vissa håll. Januari-avtalet, som ju är den uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet som ligger till grund för att regeringen kunde tillträda efter månader av parlamentariskt kaos.

Avtalet har flera märkliga delar, som åtminstone från vänsterhåll utan tvekan kan kritiseras. Avskaffandet at värnskatten är en sådan. Värnskatten är den skatt de som tjänar allra mest i Sverige betalar, som är fem procent extra på det belopp som över gränsen för den. Denna skatt togs bort, vilket givetvis upprörde många.

En annan del är Arbetsförmdelningen, som ju ska omstruktureras för att ge utrymme för privata aktörer att sköta förmedlande av arbete. Detta har ju även lett till att Arbetsförmedlingen lagt ner eller meddelat nedläggning av kontor på flera håll i landet.

Både omstruktureringen av arbetsförmedlingen, och avskaffandet av värnskatten (som ju främst gynnar de som bor i större städer där de flesta höginkomsttagare bor) är typiskt dålig politik som Centerpartiet hade som krav för att ställa upp på Januari-avtalet. Och ingen av dessa grejer är bra för landsbygden.

Centerpartiet är ett landsbygdsparti. Skattesänkningar för Stockholms rikaste ihop med nedläggning av Arbetsförmedlingskontor i glesbygd inför stundande lågkonjunktur, är inte bra landsbygdspolitik. Och länge har det varit tyst från Centerpartiet när kritik mot centerns egna krav i Januari-avtalet lyfts.

Borde inte Centerpartiets egna partimedlemmar höja ögonbrynen åt detta? Centerpartiet är som störst i de kommuner som inte kan anses vara storstadskommuner, och den politik som regeringen nu genomför baserat på centerns krav.

Många kommun- och regionpolitiker från både Socialdemokraterna och från Centerpartiet hurrade också över delar av Januari-avtalet. S och C borde vara naturliga samarbetspartners i frågor som rör landsbygden, infrastruktur, statlig närvaro, och jämlik resursfördelning mellan stad och land.

Dessa Centerpartister måste nu ta till orda gentemot partiledningen. Det kan inte vara så att C ska slippa stå till svars för den dåliga politiken, och tvinga regeringen att bidra till ökade klyftor, och sedan tyst se landsbygden lämnas åt sitt öde. Det öde C själva är ansvariga för.