Statsminister Stefan Löfven (S) har länge talat mycket om sin oro för de regionala klyftorna.
Det är bra. Resultaten i folkomröstningen i Storbritannien och presidentvalet i USA 2016 visar farorna med att låta regioner halka efter.
Det fanns en misstro mot de styrande politikerna i rostbältena i USA och arbetslöshetshärdarna i Storbritannien. Många hade tappat framtidstron, de kände sig övergivna av centralmakten och vände sig bort från den etablerade partipolitiken.
Det blev en grogrund för ytterlighetspolitiker, extremism och ett mer polariserat samhällsklimat.
Därför bör Sverige ta lärdom. Det behövs en politik för att utveckla och ta tillvara hela landet. Det handlar om att bygga tillit, hålla samman Sverige och undvika att samhället slits isär.
En sådan inriktning är dessutom god tillväxtpolitik.
All tillväxt skapas inte av tjänsteföretag i Stockholm city. Det finns tillväxtpotential och utvecklingsmöjligheter även i andra delar av Sverige.
Välkommet är också att Löfven snabbt gått från ord till handling.
Regeringen har ökat statsbidragen till kommuner och landsting för att trygga välfärden i hela Sverige. Den stora satsningen på Kunskapslyftet har inneburit mängder av nya utbildningsplatser inom universitet, högskolor, folkhögskolor, komvux, och yrkeshögskolor i alla delar av Sverige.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har förhandlat fram mer pengar för bredbandsutbyggnad på landsbygden och för att stödja lanthandlare.
Viktig är även civilminister Ardalan Shekarabis klart uttalade ambition att stärka den statliga närvaron i fler delar av Sverige.
Det innebär en tydlig kursändring jämfört med de borgerliga regeringsåren 2006-2014. Då skedde en nedmontering av den statliga servicen runtom i landet.
Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan minskade sin lokala närvaro. Istället koncentrerades fler statliga jobb till 08-området.
Under perioden 2008-2014 blev det totalt 8135 fler statliga jobb i Stockholm. År 2014 uppgick antalet statliga ¬anställningar i Stockholm till hela 71 575 stycken.
Under den S-ledda regeringen har utvecklingen gått i motsatt riktning.
Regeringen har beslutat att flytta E-hälsomyndigheten till Kalmar, Fastighetsmäklarinspektionen till Karlstad, SCB:s säte till Örebro och familjerättsmyndigheten till Skellefteå.
Arbetsförmedlingen har även – i linje med den nya politiken – beslutat att öppna en nationell kundtjänst i Lycksele, vilket skapar 100 nya jobb i kommunen.
Ett annat resultat av de nya riktlinjerna är att Skatteverket drog tillbaka sina planer på att ta bort skattekontor från nio mindre orter.
Under onsdagen kom Shekarabi och Löfven dessutom med besked om ytterligare omlokaliseringar.
Sju myndigheter berörs. Hela eller delar av verksamheten flyttas från Stockholm till andra orter i landet. Totalt handlar det om 350 till 400 arbetstillfällen.
Från norrbottnisk synpunkt är beskedet om att Polarforskningssekretariatet ska flyttas till Luleå givetvis extra glädjande.
Omlokaliseringspolitiken handlar emellertid om mer än regionalpolitik. Det handlar även om bättre hushållning med skattebetalarnas slantar.
Det finns stora ekonomiska fördelar med att flytta verksamheter från adresser med svindyra hyror i Stockholms innerstad till Katrineholm, Kalmar eller Luleå.
Enligt en rapport från Ekonomistyrningsverket 2013 kan staten spara mellan 200 och 400 miljoner kronor genom att flytta ut från verksamhet från Stockholm city.
Erfarenheterna av de omfattande omlokaliseringar som gjordes på 1970-talet är dessutom goda.
I en utredning, som Statskontoret gjorde i slutet av 1980-talet, pekas på en rad fördelar.
Hyres- och lönekostnaderna blev lägre. Personalomsättningen minskade. Ofta blev flytten en nystart för myndighetsarbetet.
Kort sagt: Onsdagens besked från Shekarabi och Löfven har både regionalpolitiska och samhällsekonomiska fördelar.