Andersson menar att Miljöpartiet blivit för nära Socialdemokraterna, och gått för långt åt höger. En jättekonstig analys, MP är ju på många sätt långt mer åt höger än vad sossarna är. Den vanligaste kritiken mot MP från S håll brukar ju vara att de är ideologiskt opålitliga och byter samarbetspartier hejvilt runt om i olika kommuner, exempelvis i Stockholm.
Men, Max Andersson vill alltså inte längre kandidera till Europaparlamentet för Miljöpartiet nu inför valet i maj. Han har alltså suttit i parlamentet sedan förra EU-valet 2014, och kommer på att han inte längre är miljöpartist bara ett par månader innan uppdraget oavsett hade tagit slut.
Det finns något som smakar illa i munnen med toppolitiker som “avgår i protest” efter att deras uppdrag ändå i princip är över. Max Andersson är en av fyra svenska miljöpartister i Europa-parlamentet. Nu inför valet i maj var han föreslagen på plats fem på valsedeln.
Det kan ju vara ett sammanträffande, men hade han varit föreslagen på valbar plats kanske han ändå känt ett fortsatt engagemang för partiet som gett honom uppdrag och försörjt honom i princip hela hans vuxna liv i och med olika politiska uppdrag.
Att Miljöpartiet skulle knipa ett femte mandat i Europaparlamentet efter valet i maj i år, det är ytterst otroligt. Av Sveriges 20 platser är det egentligen extremt att Miljöpartiet i dagsläget har fyra. Men Miljöpartiet gjorde också ett väldigt bra val 2014.
Så som siffrorna ser ut för partiet nu känns det inte troligt att MP kommer upprepa framgångssagan detta val. Det måste varenda Miljöpartist, inte minst Max Andersson, vara väldigt medvetna om just nu.
Samtidigt har konstigare saker hänt. Miljöpartiet har generellt större stöd i EU-val än i val till riksdag, av naturliga skäl. Folk upplever att EU kan göra något åt klimatkrisen, eller åtminstone upplevs miljöfrågorna vara något som bör tas internationellt. Inte så konstigt, eftersom planeten är alla länders sak att bry sig om, inte bara Sveriges.
Det kan som sagt vara ett mystiskt sammanträffande att Andersson väljer att hoppa av partiet precis nu, när mandatperioden strax är över och han inte ser ut att få förlängt uppdrag. Men oavsett är han säkert genuint missnöjd med vissa sidor hos sitt eget parti, annars skulle han ju bara avgå, inte byta parti.
Miljöpartiet har varit i kris länge. Många inom partiet tycker att MP blivit nickedocka åt sossarnas dominans i regeringen. Men samtidigt verkar ju de ledande rösterna inom partiet tycka att det är helt i sin ordning att sitta i regering med S, med tanke på att det var Miljöpartiets enda krav för att släppa fram Stefan Löfven (S) i en statsministeromröstning.
De får helt enkelt kämpa på, MP. För säga vad man vill om detta parti, så behövs de. Även om många andra partier har mer rimlig miljöpolitik än vad Miljöpartiet har så fyller de en enormt viktig roll i att föra upp de frågorna på dagordningen. Och det är en plats som det lilla utbrytarpartiet Vändpunkt inte kan ta.