Vad är då Björklunds politiska arv? Tja, undertecknad har ägnat stor del av sitt politiska engagemang åt att skarpt ogilla Jan Björklund. Han var ju utbildningsminister under den tid jag själv gick ut grundskola och gymnasiet, så det är kanske inte konstigt.
När jag gick i nian fick vi som första årskull i skolan göra nationellt prov i biologi. Andra klasser fick göra i andra ämnen, men vi var försökskaniner inför det som senare skulle bli införandet av nationella prov i många fler ämnen.
Ett tydligt fokus bort från lärande och tyngre lagd vikt vid betyg var Björklunds linje i grundskolefrågorna, där även betyg infördes i lägre åldrar. Detta var något min generation med nöd och näppe undslapp.
Att betyg i allt för låga åldrar är en dum idé vet de flesta. Betyg är bra för att kunna söka in till gymnasiet, och senare högskolan med, men små barn behöver inte betyg. Betyg innebär högre press, mer fokus på prestation än lärande, och dessutom mycket mer administrativt arbete för lärarna.
När jag gick ut nian och skulle börja gymnasiet sökte jag in till det estetiska programmet Bild och Formgivning. Jag och de andra födda 1993 var den första årgången elever som inte fick göra inträdesprov till estetiska programmet.
Självfallet kan man hävda att allt det pluggande jag gjort under högstadiet inte ska vara värt lika mycket som en skiss av ett mjölkpaket eller annat uttryckslöst stilleben, men det var inte signalen borttagandet av inträdesprov gav.
Det betydde snarare att min skiss, mina konstnärliga färdigheter, inte var värd någonting alls. Trots att jag skulle gå en utbildning där mina talanger inom estetiska uttryck spelade mycket mer roll än mina talanger inom algebra. Men då hade vi också en utbildningsminister i Sverige som kallade de estetiska ämnena för “flum”.
Den nya gymnasieskolan som infördes under Björklunds tid blev det eleverna födda 1995 som fick agera labbråttor för. Jag, född -93 som sagt, undkom med nöd och näppe även den gången, med andra ord. De som började i den nya gymnasieskolan fick ännu tuffare betygkrav på sig.
Därtill skulle inte längre yrkesprogrammen ge behörighet till universitet och högskola. En vän till mig, född -92, gick Byggprogrammet i gymnasiet. Nu till hösten ska han börja läsa till lärare. Det hade han inte kunnat göra vore han bara tre år yngre.
Och apropå högskola, så satsade regeringen nästan alla statliga medel på de redan etablerade lärosätena vid den här tiden. Uppsala, Lund, Linköping, Umeå. Min hemstad Östersund, där lilla Mittuniversitetet hade svårt att erbjuda de utbildningar som mina vänner efterfrågade när vi tagit studenten, fick se en hel ung generation flytta bort från stan och regionen. De har fortfarande inte flyttat tillbaka.
Kort sagt så har Jan Björklund varit ett objekt för missnöje hela min tid som ung politiskt aktiv. Han räddade upp det lite med att klara av att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande efter valet i höstas. Men min generation, och framför allt de som bara är några år yngre än mig, har extremt få tackord att skicka till den avgående partiledaren.