Budskapet från Storbritannien var tydligt: de gamla partierna var tillbaka. I parlamentsvalet 8 juni fick konservativa Tories 42,4 procent och socialdemokratiska Labour 40 procent. De två klassikerna i brittisk politik vann 579 av 650 mandat. Högerpopulistiska UKIP fick 12,6 procent i valet 2015 – nu blev det blygsamma 1,9 procent och inte en enda plats i underhuset. UKIP föll ihop som en misslyckad sufflé.
De två stora elefanterna fortsätter att trava runt i manegen. Men ändå är inte allt som vanligt.
Den vänsterinriktade Jeremy Corbyn, ledare för Labour, var uträknad innan matchen började. Men den 68-årige veteranen, känd från många demonstrationer och protestaktioner, blev tveklöst valets vinnare med 30 nya mandat.
En förklaring till Labours uppgång sägs vara de unga väljarna. En undersökning som omfattade 14 000 personer visar att två av tre i åldersgruppen 18-24 år som deltog i valet stödde det socialdemokratiska partiet.
Den amerikanske politikern Bernie Sanders, 75, gav Hillary Clinton en tuff match om det demokratiska partiets nominering. Vänstermannen lockade även han unga människor, som misstrodde Clinton och som tilltalades av Sanders välfärdsbudskap.
Theresa May vill sitta kvar. Men hon är stukad. Att utlysa val var ett taktiskt misstag, precis som när hennes företrädare utlyste brexitomröstningen.
Så står han där som valets segrare, den nederlagstippade Cameron, avskydd av partietablissemanget och företrädaren Tony Blair. Men en röstkupp mot en partiledare som ökat med 30 mandat är väl inte trolig. Noteringen 40 procent ligger för övrigt en bra bit över Tony Blairs sista segerresultat på 35,3 procent.
Corbyn kan i kraft av valresultatet bli en utmanare till högerregeringen. Det i hast anordnade valet stärkte vänsterledaren och försvagade högerledaren.
Tories och Labour dominerar åter den politiska scenen i Storbritannien. Bilden från Frankrike är en helt annan. I morgon söndag är det andra omgången i det franska valet. President Macrons tämligen färska parti kommer att bli störst i det franska parlamentet medan Socialistpartiet rasar från 280 till omkring 20 mandat. Det är en dramatisk förändring.
”Klämt mellan tidigare socialisten Macrons nya centerparti och karismatiske vänsterradikalen Jean-Luc Mélenchons Okuvade Frankrike hotas nu det stolta partiet – en av dominanterna i fransk efterkrigspolitik – av utplåning.”
Det skriver Ingmar Nevéus i DN om Socialistpartiets genomklappning.
Efter den bleke Hollandes presidentperiod var det läge för något nytt. Macron, tidigare minister i den socialistiska regeringen men allmänt betraktad som en mittenpolitiker, kom i helt rätt tid. Fransmännen var trötta på de gamla gråa partierna.
Valvakan i SVT från det brittiska valet var för övrigt riktigt usel. Hur kan man förvandla något högintressant till något så platt?
Nästa år är det val i Sverige. Socialdemokraterna gör klokt i att skicka observatörer både till London och Paris. Och att studera statistiken som visar att unga väljare lockas av klassisk vänsterpolitik.