För några veckor sedan kunde vi läsa i Piteå-Tidningen om Valeria Lundkvist, som gått i närmare ett år utan att få hjälp för sina svåra förlossningsskador. Hon kunde knappt sitta, men blev hänvisad till psykolog när hon påtalade sina besvär. Först efter ett år blev hon undersökt invändigt, och fick slutligen bekräftat att det inte såg bra ut.
Till Piteå-Tidningen berättade Lundkvist även att hon ska opereras när pandemin är över. Det är förstås bra, men eftersom hon fick sina skador långt innan vårdens största fokus upptogs av corona, är det ändå för dåligt. Hon borde ha fått hjälp direkt.
Samma vecka skrev ledarsidan om detta och hur fruktansvärt kränkande vården kan behandla kvinnor. Och att även om skador som de som Valeria Lundkvist fått är ovanliga så duger inte det som förklaring till att en kvinna nekas undersökning i ett helt år och hänvisas till psykolog. Kvinnors hälsa tas helt enkelt inte på tillräckligt stort allvar.
Kvinnor är dubbelt diskriminerade när det kommer till vård. Dels för att kvinnors hälsa i allmänhet inte tas på nog stort allvar, och delvis för att forskningen och kunskapen om kvinnors könsrelaterade sjukdomstillstånd ligger långt efter. Detta innebär att vi inte har en jämlik vård, och inte heller kommer få det förrän riktade satsningar görs.
Förlossningsskräcken som många kvinnor känner, antingen efter egna hemska upplevelser eller efter att ha hört om andras, är på riktigt. Och alldeles för länge har dessa frågor skuffats undan, satsats för lite på, och fått till följd att kvinnor far illa. Det finns inget annat ord för det än fruktansvärt.
I förrgår presenterade regeringspartierna sin höstbudget. I ledaren igår beskrevs den i breda drag, med bland annat en massa pengar till välfärden i allmänhet. Men en specifik punkt i budgeten som är värd att lyfta är att regeringen och dess samarbetspartier satsar 1,5 miljarder mer på just förlossningsvården och kvinnors hälsa.
Satsningen innebär att ta fram nationella riktlinjer för en sammanhållen vård inom förlossningsvården, som syftar till att främja kontinuerlig koll på den gravida kvinnans hälsa under både graviditet, förlossning, och eftervård. Något som förstås ökar tryggheten och som skulle kunnat göra skillnad för många kvinnor om det redan fungerade så i praktiken. I ett pressmeddelande från regeringskansliet beskrivs även kartläggande, kunskapshöjande och uppföljande insatser som viktiga fokusområden i det fortsatta arbetet.
Det är ett steg i rätt riktning. Men den här typen av förändringar tar som sagt tid, och under den tid det tar kommer kanske fler kvinnor hamna i samma situation och det är förkastligt. Ingen kvinna ska genomgå en sådan traumatisk och illa behandling. Läser man om kvinnor som Valeria Lundkvist blir man upprörd. Och det finns som sagt många historier som liknar hennes.
Att regeringen väljer att specifikt satsa på förlossningsvården och kvinnors hälsa gör därför skillnad. Det visar att detta är en viktig fråga. Och hur arga vi än må känna oss över att detta egentligen redan borde funnits på plats för decennier sedan så får vi försöka finna någon form av tröst i att vi åtminstone nu har en regering som med tydlighet visar att kvinnors hälsa är prioriterad.