Magdalena Andersson (S) är återigen vald till statsminister och mest troligt gäller detta mandatperioden ut, alltså fram till valet 2022. Den regering som idag ska presenteras kommer vara ett delvis nytt lag, med anledning av förra veckans händelser.
Att Andersson avgick direkt efter att hon valts förra veckan berodde på att praxis, när ens tänkta regering inte längre är aktuell, är att statsministern bör begära entledigande. Andersson valdes till statsminister, men Centerpartiet röstade på sätt som gjorde att hon igenom sin budget vilket i sin tur gjorde att Miljöpartiet valde att inte ingå i regeringen Andersson skulle ha tagit fram. Denna vecka är det nya tag. Bakom varje statsråds namn som presenteras kommer partitillhörigheten lyda (S).
Det talas om att detta skulle vara en svag regering, vilket verkligen beror på hur man ser det. Miljöpartiets mandat i riksdagen är inte direkt många, och dessa mandat har fortfarande släppt fram regeringen som presenteras idag. Det Miljöpartiets avhopp från regeringen egentligen innebär är en chans till nystart för både S och MP. Det skulle kanske vissa kalla styrka.
Miljöpartiet har inte gått bra i regeringsställning. Deras sympatisörer har velat få ut mer från MP än de fått, samtidigt som S handlingskraft blivit bakbunden i viktiga frågor. Båda partierna kommer att få en bättre position inför valet i och med detta. Socialdemokraterna har historiskt sett inte suttit i regering med andra partier, utan ensamt regerat med stöd av mindre riksdagspartier. Nu får S återigen, för första gången sedan 2006, den chansen. Det borde bättre kunna tydliggöra vad en S-ledd regering vill, nu inför valet.
Det är helt krasst rätt få som vill att Miljöpartiet ska regera. 2018 var det strax över fyra procent. Under tiden de suttit i regering har även kritik från deras egna kärnväljare uppkommit, och det är dessa Miljöpartiets ledning behöver fokusera på att vinna inför valet 2022 om partiet ska kunna hänga kvar. Att lämna regeringen var ett smart drag av MP i den meningen.
I grund och botten vill ju alla partier helst regera ensamma. Kanske är det S historiska ensamhet i regeringsställning och Miljöpartiets vana att vara mer aktivistiska på sidan av, som gjort att en S-ledd regering ihop med MP haft ett stundvis stapplande samarbete.
Socialdemokrater är bra på att finna politiska kompromisser, det visar resultaten av alla samtal och möten under denna mandatperiod. Men S styr bäst själva. Från att ha fått en tråkig start förra veckan, har Magdalena Andersson nu istället givits en för tiden unik position att verkligen kunna mata ut det socialdemokratiska budskapet från regeringen, utan att MP ska sätta sig på tvären i vad som kommuniceras.
De partier som släppt fram hennes regering har också varit tydliga med vilken riktning de vill att samhället tar. Och nej, dessa partier är inte helt överens om allt. Men det är å andra sidan poängen med politiken. Att visa på skillnader, verka för sin egen linje, och kompromissa för det bästa. Nu har inte bara S och MP, utan även Centerpartiet och Vänsterpartiet, tydliggjort för väljarna att de alla vill hålla SD borta från regeringsmakten, men att det politiska innehållet skiftar beroende på vilket av dessa partier man röstar på. Det tydliggörandet för väljarna är faktiskt (hur kaosartat det här året än må ha verkat) bra.