Umeå är föredöme i kampen mot sexköp

Jonas Bergström om kampen mot människohandeln, och hur Umeå Kommun arbetat strategiskt för att få ner sexköpen.

Bara i Västerbotten finns 1100 konton registrerade för sexköp.

Bara i Västerbotten finns 1100 konton registrerade för sexköp.

Foto: Naina Helén Jåma/TT

Ledare2020-02-24 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns 1100 konton registrerade på en hemsida för köp av sex bara i Västerbotten. Där kan den som uppger sig för att vara en ung prostituerad kvinna få fyra svar från sexköpare inom en timme. Dessutom finns 273 konton på hemsidor för "sugardaddys", där äldre män köper umgänge med yngre, vilket är den vanligaste inkörsporten till prostitution för unga. Det har P4 Västerbottens granskning av prostitution visat.

Det är en dyster bild, men det finns också en framgångssaga. I Umeå har kommunen och Polisen bestämt sig att prioritera arbetet mot människohandel. Det är prioriteringar som har gett resultat. Flera tillslag har gjorts, vid ett tillslag greps 24 män. Risken för att åka fast är större, vilket gör att män drar sig för att köpa sex, efterfrågan går ner och Umeå blir mindre attraktivt för prostitution och människohandel. Och P4 Västerbottens granskning har visat att Umeå är den enda kommun i hela landet som uppger att sexköpen att gått ner.

Vad är det då man har gjort? År 2017 bestämde sig Umeå kommun och polisen att gemensamt prioritera arbetet mot sexköp genom ett så kallat medborgarlöfte. Polisen har avsatt resurser, kommunen har skapat rutiner för hur socialtjänsten ska agera vid tillslag och det finns stöd till prostituerade – men även till sexköpare som nu kan vända sig till Centrum mot våld för stöd.

Kanske är det kontroversiellt att erbjuda stöd till män som köper sex? Men sexköpare befinner sig ofta i ett beroende och det räcker inte alltid med en fällande dom för att de ska sluta. Prioriteringarna har gett resultat, men vad kostar det? Andreas Lundgren (S), ordförande i individ- och familjenämnden i Umeå, har drivit frågan i många år. Han understryker att det inte är några större insatser som krävs.

Med samarbete, rutiner och en väg in för sexköpare som söker stöd kommer man långt. Inte heller för polisen handlar det om några gigantiska resurser. I Umeå finns en samordnare mot människohandel i region norr. Detta, tillsammans med liknande insatser i Luleå, har gjort att man på allvar stört sexköpen och människohandel inte bara i Umeå utan längs med hela Norrlandskusten.

Frågan är varför inte fler kommuner gör som i Umeå? En av tio män köper sex någon gång under sin livstid, kanske är det så vanligt och normaliserat att det inte ses som ett allvarligt brott? I debatten har det också förekommit naiva föreställningar om "den lyckliga horan". Detta trots att det ofta rör sig om människohandel och att ingen relation där någon säljer sin kropp i utbyte mot pengar kan beskrivas vare sig som jämlik eller fri. Dessutom är sexköp ett brott, och har varit det sedan 1998.

De allra flesta kommuner har inte ens en bild över hur stort problemet är i sin kommun. Visst är det så att socialtjänsten ofta går på knäna, att polisen har fullt upp och att resurserna på mindre orter är små. Men små insatser kan göra stor skillnad. Och självklart kan kommuner i norra Sverige ta hjälp av den kompetens som finns i Umeå. Nog kan de män som far till Umeå för att köpa sex också fara till Umeå för att gå på rättegång och att få stöd i att sluta med sexköp.

För att bekämpa sexköpen krävs politisk vilja. Samhället har ett ansvar att hjälpa de som sitter fast i prostitution. Och efter knark och vapen är människohandel det mest lukrativa verksamheten för kriminella. Det vore naivt att tro att människohandel inte finansierar kriminella gäng, vapen och skjutningar även här i Sverige. Ju fler kommuner som tillsammans med polis prioriterar arbetet ju enklare kommer det bli för polisen att inte bara sätta dit sexköpare utan också de som organiserar människohandeln.