I mitten av september fick utrikesminister Margot Wallström (S) en fin utmärkelse. Det är FN-organet UN Women i New York som hyllar Wallströms arbete för jämställdhet och feminism. Priset, som kallas ”Agent of Change Award”, motiveras med följande ord:
”Din ledarroll i att främja jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter genom en feministisk utrikespolitik är en inspirationskälla för kvinnor globalt.”
Det är ett välförtjänt omdöme. Wallströms feministiska utrikespolitik är inte tomma ord. I den lilla skriften ”Sveriges feministiska utrikespolitik: Exempel på tre års genomförande” berättar UD vad den nya linjen betytt hittills. Tre exempel:
1 Sverige har exporterat den svenska sexköpslagstiftningen, publicerat landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i 135 länder, ökat utvecklingssamarbetets fokus på jämställdhet, samt på olika sätt stöttat civilsamhällets arbete för kvinnor och flickor.
2 Sverige har även bidragit till ett bättre kunskapsläge om kopplingen mellan okontrollerad spridning av vapen och våld mot kvinnor. Fler aktörer har anslutit sig till arbetet mot könsrelaterat våld i kriser och gjort över 300 åtaganden.
3 Vidare har Sverige bidragit till ett ökat deltagande av kvinnor i fredsprocesser i såväl Latinamerika som Asien, Afrika och Mellanöstern och både etablerat och uppmuntrat nätverk av kvinnliga medlare. Sverige har även gjort kvinnor, fred och säkerhetsagendan till en huvudprioritering för sin tid i FN:s säkerhetsråd, axlat en ledarroll för att driva på EU:s arbete och antagit en nationell handlingsplan för Sveriges genomförande av agendan.
På ledarsidan i affärstidningen Dagens Industri får emellertid Wallström kritik för att hon ägnar sig för mycket åt feminismen. Själv har jag svårt att se någon uppgift som är viktigare. Arbetet för jämställdhet och kvinnors rättigheter är en av nycklarna till en bättre värld. Forskningen visar att jämställdhetsinriktat bistånd är mer effektivt och bidrar till snabbare reformer i utvecklingsländerna.
FN:s jordbruksorgan FAO har visat att om kvinnorna får lika stort inflytande som männen över pengarna så ökar skördarna.
Världsbanken skriver i en rapport att jämställdhet är en förutsättning för mer tillväxt och minskad fattigdom i U-länderna.
OECD:s biståndsorgan DAC konstaterar att kvinnor i fattiga länder investerar dubbelt så mycket som män i lokalsamhället och den egna familjen. Av varje tjänad hundralapp återinvesterar kvinnor 90 kronor. Männen återinvesterar bara 30–40 kronor.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 15 oktober 2014 skriver säkerhetsforskaren Robert Egnell om vikten av genderperspektiv i utrikespolitiken.
”Fokus på kvinnor, fred och säkerhet är ett instrument för att förhindra väpnade konflikter, skapa fred där våldet redan är ett faktum samt att främja försonings- och återuppbyggnadsprocesser efter krig”, framhåller Egnell.
Kort sagt: Det handlar inte bara om att besegra IS, Boko Haram och andra terrorsekter med militärmakt. Den långsiktiga inriktningen måste också vara att bygga upp fungerande civilsamhällen, utbildning, sjukvård och demokratiska institutioner. Demokratiska och jämställda samhällen är i grunden och botten de bästa botemedlen mot extremism, krig och elände i världen.
Därför borde även borgerliga opinionsbildare se värdet av Wallströms arbete för kvinnors rättigheter. Världen behöver mer – inte mindre – jämställdhetsengagemang.