Vänsterpartiet meddelande under torsdagen att partiet menar att rikta misstroendeförklaring gentemot Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S). Detta på grund av den planerade privatiseringen inom Arbetsförmedlingen.
Vänsterpartiet får stöd av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som förvisso inte alls håller med Vänsterpartiet i sakfrågan utan snarare hade gått ännu längre i förändringen av Arbetsförmedlingen än vad partierna bakom Januari-avtalet hade gjort, men som väldigt gärna vill fälla nuvarande regering.
Partierna bakom Januari-avtalet, alltså den överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, och Liberalerna som möjliggjorde det för den nuvarande regeringen att tillträda, har i skrivande stund meddelat att de ska föra samtal om frågan.
Regeringen tillträdde på Januari-avtalet som grund, men det krävdes att även Vänsterpartiet lade ner sina röster i riksdagen. Således har alltså V, ihop med M, KD, och SD, möjlighet att fälla regeringen, eller valfritt statsråd, om de så önskar. Frågan är vad Vänsterpartiet tror att denna misstroendeförklaring ska få för konsekvenser.
Om V på allvar tror att alla januari-partierna kommer böja knä för vänstern i denna fråga är det våghalsigt. Med det sagt inte säkert att de inte har rätt, men det är väldigt oseriöst agerande. Eva Nordmark har varit minister sedan i höstas, och Januari-avtalet tecknades, för den som inte minns, i januari.
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Magnus Ek kallade Vänsterpartiets agerande för hyckleri, att med hjälp av högern fälla en ny minister för en reform i ett år gammalt regeringsavtal som ännu inte börjat genomföras. Riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli, även ordförande för Norrbottens Socialdemokratiska partidistrikt, menade att detta utspel av V visar att Vänsterpartiet inte är ett seriöst oppositionsparti.
Det har Ek och Lundh Sammeli alldeles rätt i. Men det är inte ett ovanligt agerande av Vänsterpartiet att ställa ultimatum i svensk politik och vägra se konsekvenserna av detta. Väljer V, M, KD, och SD att gemensamt rösta bort Eva Nordmark från sitt uppdrag, trots att hon inte misskött det (vilket bör vara kriterium vid misstroendeförklaringar), så är detta inte bara en fråga om Nordmark. Det rör hela regeringen, och således kan nyval bli aktuellt.
Huruvida det blir nyval, eller om januari-partierna böjer knä för V, eller om V ändrar sig när de inser att januari-partierna inte tänker böja knä, allt det får kommande dagar utvisa. Oavsett är det alldeles för många “om” för att kunna ta Vänsterpartiets agerande seriöst, och frågan är om de inser konsekvenserna eller inte bryr sig.
Man kan ju undra om Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kommer stå på valnatten som kanske stundar, inse att Sverige kommer att få en blåbrun regering där den bästa möjliga statsministern vore Ulf Kristersson (M), och säga att det var värt det. Var det värt, för att stoppa omstruktureringen av Arbetsförmedlingen, som kommer stå inför ännu mer privatisering och nedskärning när M och SD är vid rodret?
Man kan ju hoppas att V tycker det. Frågan är om de som röstade på V förra hösten skulle hålla med. Men det är ju som sagt vanligt att Vänsterpartiet hellre har rätt än får rätt. Vilket gör dem både till ett oseriöst oppositionsparti, och till ett omöjligt samarbetsparti.