Frihet som begrepp talas ofta om på ideologisk, nästan filosofisk nivå. För tio år sedan var det trendigt att vara liberal. Då skulle alla människor sköta sig själva och förvänta sig så lite som möjligt av staten. Som att betala skatt och värna om det gemensamma berövade oss vår individuella frihet.
Pandemin har, som jag och många med mig redan skrivit texter om, fått oss att få upp ögonen för den starka välfärdsstatens värde. Att betala skatt känns inte som en uppoffring av vad som är mina pengar, när ett osynligt virus kan få det som mina lungor att sluta fungera och jag kan behöva skattefinansierad vård egentligen när som helst.
Samtidigt är vi i Sverige måna om vår egen frihet. Vi har inte stängt igen. Inte helt och hållet i alla fall. Och här har också vår individuella frihet testats. Hur väl fungerar egentligen frihet under ansvar? Du får lämna ditt hem, du får träffa vänner, men du förväntas vara så pass ansvarsfull att du gör det på ett sätt som inte riskerar din egen eller andras hälsa.
Det har fungerat sådär, får man ändå konstatera. När friheten är villkorad och förutsätter ansvarstagande kan vi se att vissa låter bli att ta det ansvaret. På bekostnad av alla andra i samhället. Det provocerar. Är vi människor så korkade att vi måste ha någon auktoritet som bestämmer och tvingar oss för att klara av att agera på ett hänsynsfullt sätt? Kanske. Men öppnar vi dörren för att diskutera det öppnar vi också upp för avskaffandet av demokrati.
I Sverige har vi valt att begränsa människors frihet så lite som möjligt. Kan vi inte hantera det är lätt att begära hårdare restriktioner, men jag tror inte någon hade velat det egentligen. Den svenska strategin har varit (i linje med något av det svenskaste som finns) lagom. En stark stat som ser till att det viktigaste fungerar så vi medborgare kan vara så fria som det går. Bara vi är med och tar ansvar.
Min mamma fick första dosen vaccin förra veckan. Hennes bästa kompis likaså. Nu är de lite närmare friheten, att kunna träffas och göra något kul ihop. Och den friheten har inte skapats ur pengar från deras egna halvdana pensioner. Det är skatt, och ett samhälle som ställer upp för sina medborgare. Det starka samhället, den starka välfärden, möjliggör individuell frihet. Det är synen på frihet jag hoppas vi fortsätter ha även när pandemin är över.