I kommunen Sölvesborg, i södra Sverige, styr Sverigedemokraterna tillsammans bland andra med Moderaterna. Denna kommun har blivit, utifrån vad man kan förstå av det så kallade “Samstyrets” politik, en testkommun för Sverigedemokratisk politik. Steg för steg införs en politik som ingen i riket Sverige varit bekant med tidigare.

Det började med konsten, och hur kulturnämnden beslutade att kommunen inte skulle köpa in provokativ samtidskonst, eller “menskonst” som sverigedemokratiska företrädare förenklat kallat den, med motiveringen att offentlig konst ska vara “klassisk och tidlös”. Det kan verka harmlöst, men det är ett steg i raden av flera.

Samstyret klubbade i höstas igenom en handlingsplan med 220 punkter som ska gälla fram till år 2022. Bland annat handlar det om att stoppa mottagandet av nyanlända, att förbjuda slöja på barn, och att rikta kulturbidrag för att bevara kulturarv och skapa stolthet. Även studieförbunden har fått betydligt lägre bidrag från kommunen, medan mer resurser läggs på nationaldagsfirande. I Sölvesborg är signalen tydlig att muslimer, utländska kulturer, och den fria konsten inte är önskvärd.

I en riksdagsmotion föreslår nu Sverigedemokraterna att vissa bibliotekstjänster, som att låna böcker, ska vara knutna till medborgarskap, även om denna regel inte ska gälla turister. I motionen menar SD att ”Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster.” Även här är samma signal tydlig.

Sverigedemokraterna är noga med att påpeka att de älskar Sverige, att de är “Sverigevänner”. Men den politik som SD driver i Sverige är inte det Sverige vi känner igen, som de säger sig vurma för. Det är 1930-talets tyska nationalism som smyger sig in, då den konst och litteratur som ansågs oförenlig med den tyska kulturen förbjöds och brändes upp. Konsekvenserna kan vi läsa om i historieböckerna.

Det finns dock det som ger viss hoppfullhet. Sölvesborgs kommun har blivit ett mecka för provokativ samtidskonst i samband med dessa politiska beslut. På betalda reklamskärmar har konst av den typ Samstyret önskat inte ska finnas på offentlig plats exponerats, för att visa upp den trots den politiska viljan att gömma den för medborgarnas ögon.

Senast förra veckan restes en julgran på torget i Sölvesborg, dekorerad med tamponger med uppmaningen att den bästa julklappen vore momsbefriade mensskydd. Det fina med konst, som varken är klassisk eller tidlös, är att den kan ge oss ett gott skratt i en mörk samtid.

Sverigedemokraterna har sedan länge pratat om ett pågående kulturkrig. Få förstod nog hur det skulle bli om de kom till makten, men Sölvesborg är ett praktexempel. Och det tycker nog även Sverigedemokraterna. Kulturkriget har börjat, och svensk kultur definieras i framtiden av Sverigedemokraterna.

Sverige som vi känner till det kommer att förändras. Inte av invandrare, utan av de som kallar sig Sverige-vänner. När biblioteken inte längre är öppna för alla, när studieförbunden inte längre kan erbjuda verksamhet, när det fria ordet och konsten har begränsats, och vi inte längre har rätt till vilken religion vi själva vill. Detta kommer att ske, ifall den politik som praktiseras i Sölvesborg tillåts bli riktmärke för hela Sverige, vilket oundvikligen kommer hända om möjligheten ges.