Det finns svenska seder som alla som bor i Sverige förväntas anpassa sig efter. Att inte bryta mot lagen är en sådan. Men den regeln har både svenska och utrikesfödda svårt att hålla sig till, och problemen med brottslighet kanske har en annan grund än vilket land man är född i, även om populisterna gärna vill hävda att brottslighet har med hudfärg och religion att göra, snarare än desperation och sociala problem.
Populisterna vill i dagsläget gärna göra allt till en fråga om kultur. Om att gatubilden i Sverige förändrats, att man inte längre känner igen sig i Sverige, och så vidare. Grejen med kultur är att den är under ständig utveckling. Den kultur som bevaras, snarare än att utvecklas, den hamnar på ett museum istället för på städernas gator.
Politiskt kan kultur-populismen handla om förslag som att förhindra böneutrop eller byggande av moskéer, eller att införa slöjförbud i skolorna. Att förhindra religiösa uttryck, som egentligen inte stör någon, bara för att de är annorlunda och oftast utförs av personer med ett annat ursprung än svenskt.
Och ofta är det samma tröttsamma argument: “Om jag hade kommit till deras land, hade då jag fått smälla upp kyrkor och gå klädd som jag vill?” Det beror givetvis på vilket land man kan tänkas referera till, men om det är en militärisk diktatur så är svaret antagligen att nej, det skulle du inte få. Men Sverige är en demokrati. Med religionsfrihet. Och svaret på frågan är egentligen en fråga tillbaka: Hade du velat kunna bygga kyrkor och gå klädd hur du ville?
Jesus ska ha sagt att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade, och detta gamla citat brukar ofta misstas och omtolkas till att vi ska behandla andra som de behandlar oss. Och i en teoretisk framtid, som aldrig någonsin kommer att hända, där Sverige är ett land folk tvingas fly ifrån och länder närmare kontinenten, vars kulturella normer är andra än våra, skulle vara mottagare av svenska flyktingar, så kanske vi skulle behöva göra en kulturell anpassning. Men är det poängen?
Vill man prata smärtgräns för flyktingmottagande kan man för all del göra det, för det innebär givetvis en press på Sverige att sköta det på bästa sätt. Men det är också fakta att flyktingströmmarna minskat kraftigt sedan 2015, så det är liksom inte ens en fråga. Kulturdebatten däremot, den brinner. Och det är i grunden underliggande rasism som är anledningen till det.
Svenska kristna kvinnor bar huvudduk för inte särskilt länge sedan. Att det är mer ovanligt idag är ett kvitto på att svensk kultur tagit allt större avstånd från religionen. Skulle någon vilja bära sjal nu, skulle kanske folk undra varför men ingen skulle komma till skada av det högst personliga valet. Och det är så religionsfrihet, och många andra grundläggande rättigheter vi har i Sverige, fungerar.
Så länge man inte skadar någon har man rätt att yttra sin religion eller låta bli bäst man vill. Och den typen av politiska förslag som begränsar den rätten, är en attack på svensk kultur. För svensk kultur innebär, i det allra yttersta, frihet. Det är därför Sverige är ett land folk flyr till och inte från, och för det ska vi alla vara väldigt tacksamma.