Centerpartiet måste vara redo att släppa lite av sin galenhet och istället vara konstruktivt. Det fanns en tid efter valet 2018 då C kunde valt att stödja Ulf Kristersson (M) som statsminister. Trots att det innebar att ta stöd från Sverigedemokraterna. Partiet kunde då använda sin vågmästarställning till att pressa Socialdemokraterna till att gå med på många av C:s krav. Nu har man inte längre någon sån ställning. Positionen som en del av Stefan Löfvens (S) block är mer eller mindre cementerad.
Centerpartiet tvingade S att gå med på en privatisering av arbetsförmedlingen, sänkta skatter för företag och försämringar i Lagen om anställningsskydd. Det var ett ordentligt pris att betala för S. I utbyte fick man regeringsmakten och resurser till välfärden.
Nu är det dock dags för kravlistornas tid att vara förbi. Ska S och C kunna växa ihop och bilda ett långvarigt och lyckligt par måste centern istället vara samarbetsvilligt. En början är att försöka hitta politiska förslag där man har saker gemensamt. Istället för att kräva det som gör ondast för Sossarna, alltså.
Ett problem i denna strävan är att Annie Lööf (C) i grunden alltid varit en övertygad fackförbundshatare och liberal marknadsvurmare. Centerpartiet i stort är dock inte sånt. Särskilt utanför Stockholms innerstad finns det en hel del S och C kan enas om. Inte minst inom landsbygdspolitiken.
Båda partierna har till exempel insikten om att klimatpolitik inte kan bygga på att beskatta knegare som bilpendlar till sina jobb. Man förstår också vikten av att det offentliga måste finnas på plats även på mindre orter. Som exempel kan Centerpartiets kamp i Tärnaby, om att ge bilprovningen en permanent lokal nämnas. Bilprovningen privatiserades av en regering med centerpartistisk infrastrukturminister 2010. På lokal nivå verkar dock alltså insikten finnas om att marknaden inte alltid löser saker och ting på bästa sätt för alla invånare i landet.
Kan Centerpartiet besinna sig och bestämma sig för att vara konstruktiva inom det politiska block man nu ingår i kan det bli något av en framgångssaga. Socialdemokraterna och Centerpartiet har stora möjligheter att bilda ett par som faktiskt skulle kunna ta sig an de stora samhällsproblemen i Sverige. Stureplanscentern med sin privatiseringshets måste bara ta några steg tillbaka. Det är inte ett framgångsrecept att medvetet trycka på sin partners ömma punkter.
Historien visar att centern inte måste vara som Annie Lööf. Det är inte så att partiet traditionellt varit blint förälskat i marknad och nyliberalism. Allt var inte bättre förr. Men Centerpartiet var ofta det.
Många partier befinner sig nu i helt nya politiska block. För Centerpartiet är dags att inse detta. De har själva valt att ingå i relationen med S. Helt avgörande för deras framtida inflytande är att inse att man bör sluta medvetet stampa sossarna på tårna. Det krävs två, som inte stretar emot, för att dansa tango.