Inför valet till Europaparlamentet i våras var kandidaten Johan Danielssons (S) budskap tydligt: svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Detta var en av de frågor han, med bakgrund i den svenska fackföreningsrörelsen, drev allra hårdast.
Det finns många fördelar med det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen. En av dessa är den fria rörligheten, som gör att vi inte behöver visa pass hundra gånger när vi ska ut och resa, och som möjliggjort för tusentals svenskar att exempelvis plugga i London eller arbeta i Barcelona.
Detta, i kombination med den fria marknaden, har dock krånglat till svensk arbetsmarknad på andra sätt, exempelvis genom den lönedumpning som sker i andra länder där facken inte historiskt varit lika starka och där människor arbetar med sämre villkor och lägre löner än vad de flesta branscher i Sverige har.
Det fanns oro bland svenska arbetare att den svenska modellen skulle vara hotad i och med den gränsöverskridande vidgade arbetsmarknaden, men Danielsson och övriga socialdemokrater i EU menade att EU inte är ett hot utan en möjlighet. Efter valet tog Danielsson plats i Europaparlamentet och så även i parlamentets trafikutskott, där han utsågs till gruppledare för samtliga socialdemokrater (inte bara de svenska).
En sektor som debatterats kraftigt är transportbranschen. Utländska lastbilschaufförer har tidigare kunnat köra obehindrat på svenska vägar, något som inneburit både en lönedumpning inom branschen, men också otrygghet i trafiken i och med att dessa har haft sämre villkor med vilotider och så vidare.
Dessa frågor var redan på tapeten innan Danielsson klev in i Europaparlamentet, men nu kan han och övriga svenska socialdemokrater i EU klappa sig på axeln. Igår enades slutligen EU:s lagstiftare om nya regler för lastbilschaufförer som kör transporter i andra EU-länder än det de kommer ifrån.
Skälet till att det tagit sådan lång tid är just hur frågan delat framför allt Öst- och Västeuropa, då många östländer har svagare regelverk och sämre avtal och har därför kunnat konkurrera med dessa på transportmarknaden. Detta har varit fördelaktigt för dessa länder, sämre för länder som Sverige, men framför allt katastrofalt för alla europeiska arbetare.
Nu lyder uppgörelsen mellan Europaparlamentet och medlemsländernas förhandlare på så vis att samma löner och arbetsvillkor ska gälla för alla som kör transporter i ett visst land, oavsett vilket land de kommer ifrån och var bolaget är registrerat. Detta innebär i korthet att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige, precis som S vallöfte löd.
Flera delar av denna uppgörelse har också tagit tid för att det är väldigt specifika saker som diskuteras. Bland annat innebär den nya uppgörelsen en regel om bilarna ska återvända till de land de är registrerade åtminstone var åttonde vecka, något som rimligen borde ske ifall bolagets verksamhet sker i det landet. Detta gör det också väsentligt enklare att hålla koll på att övriga regler följs.
Detta är en i stora drag en stark seger för europeiska arbetare, och för den Europeiska Unionen som seriös arbetsmarknadsregion. Sverige är ett föredöme när det kommer till arbetsmiljö, säkerhet, och trygghet på arbetsmarknaden. Detta fortsätter vi vara, och Johan Danielsson bevisar med sitt arbete att Sverige och arbetarrörelsen kan påverka EU till det bättre.