"Ge oss en andningspaus". Nej det är inte vårdpersonal på intensivvårdsavdelningarna, inte undersköterskor på äldreboendena eller någon annan viktig yrkesgrupp som kämpat för att få samhället att gå runt som nu begär en "andningspaus". Det är Irene Svenonius (M), finansregionråd i Region Stockholm.
Hon vänder sig mot den kostnadsutjämning som sker mellan landets kommuner och regioner. Principen bakom systemet är enkel. Medborgare har samma rätt till välfärd och service, oavsett om de bor i Dorotea eller Danderyd. Men eftersom ansvaret för skola, äldreomsorg, sjukvård och så vidare ligger på landets kommuner och regioner - och alla inte har samma förutsättningar - bör det ske en utjämning mellan landets olika delar.
Men det tycker inte Svenonius. Det har i och för sig inget med corona att göra, det har hon tyckt länge. Hon tycks se stockholmsregionen som bärande och stora delar av landet som tärande. Vårens rapportering om välbeställda stockholmare som gnällt över att de inte välkomnas i "fjällen", "landet" eller "på västkusten" - då vården inte klarar sjukdomsfall bland tillfälliga gäster - har inte påverkat henne.
Nu gör hon samma utspel igen för att få diskussionen att handla om annat än egna misslyckanden, som att Region Stockholms beredskapslager räckte i fyra dagar. Men listan är längre än så. Nya Karolinska blev världens dyraste sjukhus och världens fjortonde dyraste byggnad. Bara konsultfakturor från Boston Consulting Group gick på 257 miljoner. Dessutom var Svenonius jävig i vissa beslut och försökte sedan hindra granskning.
M vill gärna va tuffa mot fusk med biljetter i tunnelbanan. Men när det förra veckan avslöjades att hela 6 av 10 fakturor som tandvårdsföretag skickat till Region Stockholm för akut tandvård var bluff fusk - då rycktes det mest på axlarna. Tandvårdsbolag hade till och med låtit medborgarna i Stockholm betala för tandvård som skulle ha utförts på avlidna personer.
Stockholmsmoderaternas privatiseringsexperiment kostar. Samtidigt har de bestämt sig för att det inte finns några problem med privatiseringar. I stället låter de vårdpersonalen ta smällen genom nedskärningar och varsel. Därför bubblar det också sedan länge ett vårduppror bland personalen.
Tidigare i våras försökte Svenonius att skramla med insamlingsbössorna. Företag och medborgare skulle skänka pengar till vården. Nu försöker hon säga att det är övriga landet som belastar sjukvården i Stockholm. I själva verket är det tvärtom.
Regeringen har beslutat att staten tar extraordinära kostnader för kommuner och regioner i samband med corona. Region Stockholm drabbades hårt och kommer därför få stora kostnader täckta. Om vi i norra Sverige tänkt som Svenonius hade vi sagt ungefär så här: varför ska vi, som klarat oss bättre, vara med och betala för att Stockholms misslyckanden?
Men alla som tänker lite längre förstår att det ligger i allas intresse att vården fungerar i Stockholm och att det även ligger i stockholmarnas intresse att vården fungerar här. Att vi trots allt hänger ihop som land. Stockholm må vara den rikaste regionen men de är fortfarande en del av Sverige.
Svenonius behöver ingen "andningspaus". Hon behöver ta ansvar. Sätta paus för privatiseringar, konsultarvoden och vinster. Och: ge de som verkligen behöver en andningspaus, vårdpersonalen, de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb.