Det har funnits de som, under rådande corona-kris, inte tyckt att den svenska regeringen gör nog. Som sett sig omkring i andra länder där utegångsförbud och stängda gränser införts, och undrat varför inte Sveriges regering fattar liknande beslut. Skälet till att Sveriges regering agerat annorlunda än vissa andra är för att regeringar i andra länder gjort politik av krisen. Sveriges regering väljer att lyssna till experter, och agera efter det. Det ska vi svenskar känna oss tacksamma inför.
Det finns en trygghet i att regeringen valt att lyssna på experter i detta. “Följ Folkhälsomyndighetens rekommendation” har varit regeringens uppmaning, samtidigt som de politiska beslut som tagits varit att ekonomiskt assistera både vården och företagen, något som inte hade gått att göra om inte regeringen i allmänhet, och finansminister Magdalena Andersson (S) i synnerhet, inte haft ordning på statens finanser under flera års tid.
Statsminister Stefan Löfven (S) höll i söndagskväll tal till nationen. I ett sådant tal krävs det den yttersta retoriska balansgången för att klara av att beskriva ett mycket tufft läge men samtidigt inte uppvigla panik hos medborgarna. Detta lyckades Stefan Löfven med, och visade än en gång att han är hela Sveriges statsminister, och inte (likt andra regeringschefer runt om i världen) bara på något slags populistiskt vis försöker rädda sitt eget skinn inför nästkommande val.
Stefan Löfven var tydlig med att vi alla har ett ansvar att försöka få ner smittspridningen, för att så få människor som möjligt ska bli sjuka samtidigt, och därmed minska belastningen på vården. Han uppmanade samtidigt till att inte sprida panik och rykten, vilket är viktigt att komma ihåg när vardagen förändras för så många på samma gång.
Vi som bor i Norrbotten kan faktiskt än så länge känna lugn. Antalet fall av virussmittade har varit förhållandevis få, och Piteå Sjukhus är redan rustat för att bli intensivvårdsavdelning för corona-smittade. Så länge vi låter bli att samlas i större folksamlingar och alltid ser till att stanna hemma från jobbet när vi känner oss krassliga, så kan livet fortgå ganska normalt.
Den riktiga känslan av kris är främst i Stockholm, där det för det första är svårt att undvika stora folksamlingar eftersom hela stan är så tätbebodd att du möter folk så fort du rör dig utanför det egna hemmet. Därför har också många jobb där möjligheten finns begränsats till hemma-isolering. Det kan också bidra till att känslan av kris känns av mer i hela landet, då det inte precis är någon hemlighet att stor del av riksmedias rapportering är väldigt Stockholms-centrerad.
Vi har svårt att se vad som kommer hända i närliggande framtid. Statsministern pratade om svåra månader framöver, vilket den naiva kanske önskar skulle handlat om veckor. Samtidigt som frustrationen är stor inför eventuella inställda semesterplaner och oro inför vad fortsatt smittspridning kan innebära för ens personliga frihet, så får vi komma ihåg vad statsministern sa.
“Det kommer ett tillfälle i alla människors liv då vi måste ta ansvar inte bara för oss själva, utan även för våra medmänniskor”. Detta har hittills svenskarna klarat på ett bra sätt, och så länge vi inte låter frustrationen ta över så borde det gå bra även de månader som kommer framöver, trots att vi kanske tvingas ställa in en semesterresa eller två.