Maktskiftet i Region Norrbotten är, precis som både lokal och nationell media tydligt framfört, historiskt. Socialdemokraterna har styrt i snart hundra år och folk vill prova något nytt.
Sjukvårdspartiet är som bekant ett parti som lovat allt åt alla, eller åtminstone mycket åt många. De har aldrig lagt en egen budget i fullmäktige, utan främst gett tilläggsförslag till majoritetens budget.
Ändå känns detta nya politiska Norrbotten på något vis spännande. Till och med Socialdemokraterna känner nog så innerst inne. Hur ska detta gå? Piteå-Tidningens ledarsida kom förra veckan med teorin om att Sjukvårdspartiets företrädare faktiskt är magiker.
Om vi för en stund ska vara seriösa, för politik är faktiskt på allvar, så är sannolikheten att Kenneth Backgård (SJVP) faktiskt är en trollkarl ganska låg. Därmed är det inte troligt att de ska kunna komma och trolla fram både mer pengar och mer personal till vården. Det är faktiskt upp till bevis nu.
Sjukvårdspartiet har hela tiden menat att de skulle göra ett bättre jobb än sossarna, och nu får de chansen. Inte för att förringa missnöjet över hur regionen skötts tidigare, visst finns det legitim grund för kritik mot vården och hur tidigare majoritet arbetat och prioriterat.
Men under den tiden har det varit ganska lätt att vara Kenneth Backgård. I opposition känner man säkerligen frustration över att inte få vara med och bestämma, men man sitter också rätt bekvämt utan behov av att varken möta utmaningar eller behöva försvara beslut.
Nu har väljarna sagt sitt och därmed blir ordningen omvänd. Nu ska Sjukvårdspartiet själva få pröva hur det är att behöva fatta tuffa beslut och sedan stå till svars för den förda politiken i majoritet.
Sjukvårdspartiet är som en optimistisk unge som tror att allt är möjligt. Sossarna är å andra sidan den tråkige vuxne som lärt sig genom livets hårda skola att väldigt få saker är möjliga. På något vis blir dessa ombytta roller kanske nyttiga för båda.
Det ska, som sagt, sannerligen bli spännande att följa. Men. Politik är som sagt på allvar. När man pratar om hur en region sköts, hur 250 000 människors gemensamma resurser fördelas och deras närhet till trygg vård ska kunna garanteras, tja, då ska “spännande” helst inte vara ett ord man behöver använda.
Vård ska vara trygg, nära, och jämlik. Och det tycker många sjukvårdspartister också. Men här kommer just frågan om hur det ska gå till. För varken pengar eller personal går att trolla fram ur luften. Men det ska som sagt bli spännande att se SJVP försöka. Så länge man själv håller sig frisk under tiden.