S har alltid varit ett framtidsinriktat, progressivt, och pragmatiskt parti som ofta sökt majoritet för förslag även om man själv inte haft egen majoritet. Där har Vänsterpartiet många gånger varit ett stöd för Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har mycket gemensamt politiskt. Men vänsterns väljar- och medlemsbas grundas i och företräds av en grupp som alltid tycker att en kompromiss innebär felsteg från renlärighet, och det gör Vänsterpartiet till en opålitlig samarbetspartner.
Och detta förhållningssätt till reell politisk påverkan är den största skillnaden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, mycket större än åsiktsskillnaderna som finns partierna emellan.
I Piteå kommun har samarbetet mellan S och V fungerat väldigt bra, men i väldigt många kommuner och regioner har majoriteter spruckit på grund av att Vänsterpartiet någon gång under mandatperioden ställt ett konstigt ultimatum.
I vissa fall har S istället sökt samarbeten över blockgränsen, ofta med exempelvis Centerpartiet, Liberalerna, eller olika lokala partier. Men allt har då handlat om förutsättningar utifrån mandatfördelning. Finns inte dessa förutsättningar har V indirekt tvingat S att gå i opposition.
Som vänsterpartist kan det vara ett sätt att visa makt, att sätta sig på tvären och visa att även om man är ett litet parti så behövs man. Som sosse suckar man ofta åt det eftersom S är ett enormt mycket större parti som dessutom har kompromissvilja som genomarbetad strategi för att få igenom sin politiska agenda.
I riksdagen finns ingen möjlighet för S att bilda regering utan Vänsterpartiets stöd. Rösterna från Miljöpartiet, C och L räcker inte för att S ska kunna styra landet. Och då blir alternativet för Sverige en högerledd regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna.
Vanliga, hederliga gråsossar är nu arga på Vänsterpartiet som under gårdagen meddelade att de inte kan släppa fram Stefan Löfven som statsminister. För ur ett socialdemokratiskt, pragmatiskt perspektiv så är det självklart att det minst dåliga alternativet är det bästa.
Men så fungerar inte Vänsterpartiet. Och Socialdemokraternas misstag i förhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna har varit att anta att Vänsterpartiet kommer att tänka som sossar gör, alltså att det minst dåliga är det bästa. Nu har V gett besked. De håller inte med om saken.
Detta borde inte kommit som en chock för det socialdemokratiska partiet. Särskilt inte med tanke på alla de lokala exempel där V satt käppar i hjulet för en progressiv politik bara för att de inte fått som de velat i någon viss specifik fråga.
Vänsterpartiet är ett parti som är vana att ställa ultimatum och S borde vara vana vid att det är så. Att inte redan innan förhandlingarna med C och L ha gjort upp med V är därför Socialdemokraternas största bom hittills i regeringsfrågan.