Många kommer förståsigpåarna vara som kommer hävda att det är Socialdemokraterna fel att Sverigedemokraternas ökar i opinionen. Ska man gå in på djupet har de inte helt fel, men det är en förenklad bild.
Utifrån tanken om SVT:s politiska kommentator Elisabeth Marmorsteins talande beskrivning om den politiska kannibalismen, där högerkonserva partierna i dag äter upp varandra, står Socialdemokraterna rätt ensamma. Visst, väljare kommer och går även från det socialdemokratiska partiet, men lösningen kommer till skillnad från Moderaterna och Kristdemokraterna inte att handla om att bilda allierade och skapa nya block (där partierna mer eller mindre äter upp varandra).
Socialdemokraterna måste våga stå på egna ben, och samarbeta med andra partier i andra hand. Syrgasmasken på sig själv innan man hjälper andra, så att säga. S får aldrig utstå så mycket kritik som när de hänvisar samhälleliga problem på, tja, samhälleliga strukturer. Stefan Löfven pekas ut som oseriös och okunnig när han vill se ett starkt civilsamhälle i stället för militär i förorterna. Socialdemokraternas skolpolitik anses löjlig, enligt kritikerna är det tydligen trams att ha en ambition om att alla elever ska gå ut med fullständiga betyg!
Så ja, nog har Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad både rätt och fel när hon säger att ett av problemen är att Socialdemokraterna varit för dåliga med att presentera sin välfärdspolitik. Man har gett med sig för lätt när väljarna sökt lätta lösningar på svåra problem.
Väljaren skiter i vad som står med små bokstäverna i det politiska kontrakten, väljaren ser bara rubrikerna och skriver under medan pennan är varm. Problemet är att Socialdemokraterna inte får förklara situationen med att det skulle vara ett motsatsförhållande mellan att förmedla en tydlig politik och ha ett välfärdsfokus.
Socialdemokraterna är inte sämst i klassen, av de regeringsdugliga partierna har de den bästa välfärdspolitiken. Det känns tyvärr som att det blivit en egen målsättning, att vara bäst av de sämsta. Om Rådström Baastad menar allvar med att en av de huvudsakliga orsakerna till att Socialdemokraterna fortsätter backa i opinionen är partiets otydlighet och inte själva politiken bör problemet varit lätt åtgärdat för flera år sen, förklaringsmodellen över Socialdemokraternas låga väljarstöd har nämligen varit densamma under rätt lång tid. Nej, då är det läge att sluta spela svart och svår.
I praktiken är inte socialdemokratin som sådan i kris, tvärtom. Bara det faktum att sjukvårdsfrågor ligger i topp över vad väljaren anser vara den viktigaste frågan borde vara öppet mål för Socialdemokraterna om de på allvar vill tala välfärdsfrågor. I ryggen har de både vårpropositionens satsningar på kommuner och regioner och nya kostnadsutjämningssystemet, två delar som i praktiken faktiskt fördelar pengar, inte bara fina ord, över landets kommuner och regioner.
Vill partitoppen ändå forma sin politik utifrån vad väljaren vill ha, är det på tiden av de väljer vilken väljargrupp de vill nå ut till. Skrota alla planer på att locka medelklassens innerstadsväljare. Strunta i att försöka "vinna tillbaka" ursossar som gick till Sverigedemokraterna i ren protest.
Att få väljare att vilja rösta på Socialdemokraterna i ett hypotetiskt val ska inte vara ett del i ett PR-projekt i att försöka göra socialdemokratin till en del av sin livsstil. Det ska vara ett aktivt val för att öka jämlikheten, minska klassklyftor och låta den lilla människan synas i det politiska bruset.