Resten av resan mot Bryssel går bättre. Jag hinner med det snabba bytet jag oroat mig för, och slipper därmed bli strandad på den danska landsbygden. I Hamburg skriker en stressad tysk konduktör på mig när jag undrar vilka platser i tåget som inte är reserverade. Jag hamnar bredvid en frilansande grafisk designer som jag äter lunch med. Till middag blir det riktigt äckliga nudlar på perronggolvet i Köln, serverade ur en pappkartong.
Det är inne att åka tåg i Europa. I takt med att flygskammen breder ut sig blir tågsemester mer aktuellt. Inför EU-valet den 26 maj är järnväg särskilt på tapeten. Miljöpartiet vill göra det enklare att resa i Europa och taggar till inför ”tågresandets renässans”. Socialdemokraterna vill ungefär samma sak – det ska bli lättare att boka tåg och resenärernas rättigheter ska stärkas. Vänsterpartiet vill göra det billigare att ta tåget till kontinenten. Liberalerna vill också vara med, men gjorde bort sig med målsättningen att ”det ska vara lika enkelt att boka tåg till Paris som till Piteå”. En fin allitteration, men misslyckad poäng eftersom det inte går att åka tåg till Piteå.
Det är lite besvärligt att ta sig till Europa med tåg. Eftersom tågtrafiken i dagsläget är en nationell fråga finns det tusentals olika lagar och regler för järnvägarna i Europa. I en del fall måste lokförare vara tillbaka i sina hemländer när de kört ett dygn, i andra fall krävs att de som kör talar språket i landet de åker i. Sådana regler gör det svårt för bolagen att planera längre internationella tågsträckor.
Det är trångt också. Länder som har stora, välfungerande nationella järnvägsnät har det ofta skralt med banor över landsgränserna. En starkare europeisk tågtrafik kräver större satsningar på förbindelserna mellan länderna. I dag ringlar till exempel vägen mellan Sverige och Europa genom hela Danmark. För att komma runt det bygger man en tunnel mellan södra Danmark och norra Tyskland, samma rutt som färjorna brukar ta. När den är klar kommer det gå nästan två timmar snabbare att åka tåg mellan Köpenhamn och Hamburg.
Sist men inte minst är det svårt att boka biljetter för internationella tågresor. Att många nationella tågbolag är måna om sina monopol gör det svårt att skapa stora, gemensamma bokningssidor. Europaparlamentet har tagit ett första steg mot gemensamma bokningssystem och klubbat igenom sin ståndpunkt i frågor som rör resenärers rättigheter. Nu ska parlamentet börja förhandla med EU:s regeringar i ministerrådet. Sedan kan man skapa gemensam lagstiftning och göra det lättare att ta tåget.
Ska vi kunna ställa om till mer klimatvänligt internationellt resande är det dags att satsa på tågen nu. Det tar lång tid att ställa om. Först ska EU-lagstiftningen spikas och förhandlas fram, det tar ett par år. Sedan ska den nationella lagstiftningen uppdateras och de nya reglerna implementeras. Och så tar det förstås tid att bygga nya banor och tunnlar.
Men det är trevligt att åka tåg. Så länge passageraren enkelt kan boka billiga biljetter och får tillbaka pengarna vid förseningar känns det som ett rimligt alternativ till att flyga. Kan EU utöver det slå ett slag för oss illamående resenärer genom ett krav på kräkvänliga skräppåsar vid alla sittplatser är jag helt såld.