Barn som befinner sig i kriminella miljöer ska kunna tvångsomhändertas med beslut från polis och åklagare. Det förslaget kom från Moderaternas ledare Ulf Kristersson i Ekots lördagsintervju i helgen.
Satte ni som lyssnade kaffet i halsen när ni hörde det? Nej, antagligen inte, eftersom det var just Ulf Kristersson som pratade. Men när högerns företrädare blir alltmer utmanande i sin retorik finns det anledning att stanna upp och lyssna på vad de egentligen säger. Alternativet är att de obemärkt flyttar debatten mot det extrema.
Tittar man närmare på vad Moderaterna vill åstadkomma är det ett hårresande förslag. De vill göra ändringar i LVU, den lag som gör det möjligt att tvångsomhänderta barn och unga, så att de myndigheter som utreder om ungdomarna har begått brott ska kunna göra omedelbara omhändertaganden. I dagsläget är det något som endast socialnämnden i respektive kommun har möjlighet att besluta om.
Det är svårt att inte se framför sig hur detta i praktiken skulle kunna användas som ett alternativ till att frihetsberöva unga i gängkriminella miljöer. Ordningsmakten tar förstås till de medel som finns för att stävja kriminaliteten. Just därför skulle det vara fel att ge dem den möjligheten.
I den lag som Ulf Kristersson vill ändra står det klart och tydligt att beslut om tvångsomhändertaganden ska utgå från vad som är bäst för den unge. Ändå sitter moderatledaren och säger att en poäng med förslaget är att det skulle skicka en signal till familjen. Syftet skulle alltså vara att göra en åtgärd som annars är tänkt att skydda barn och unga från dåliga miljöer till ett led i polisens arbete mot kriminella: Skärp er, annars tar vi barnen ifrån er. Det är inte att se saker ur barnens perspektiv.
Borde man förvånas över att ett parti som gör anspråk på att leda Sverige kommer med ett sådant förslag? Givetvis. Gör man det? Tyvärr inte. Krav på hårdare tag mot kriminella är förstås inget nytt. Det har exempelvis redan gått tio år sedan Beatrice Ask (M) som justitieminister skärpte straffen för våldsbrott, vilket för övrigt hennes efterträdare Morgan Johansson (S) också har gjort.
Kriminalpolitiken blir lätt till en kapplöpning om vem som kan föreslå det som låter mest effektfullt i kampen mot gängen, oavsett om det i praktiken verkligen har effekt eller inte. Så vad gör en partiledare för att framstå som djärv och ansvarstagande när det börjar låta fånigt att föreslå ännu längre straff? Jo, hen börjar hitta på andra sätt att ta i med hårdhandskarna.
Det har exempelvis resulterat i att Moderaterna gått från att vädja till svenska folket om att öppna sina hjärtan för människor på flykt till att kräva stärkta gränser. Det har gjort dem till ett parti som släpper in Sverigedemokraterna i fikarummet och det politiska samarbetet. Och nu senast har det lett dem fram till att föreslå att barn ska tvångsomhändertas som en strategi för att sätta press på gängkriminella.
Det som låter extremt idag riskerar att flyga under radarn imorgon, och då har Ulf Kristersson fått debatten dit han vill. Så var vaksam på högerns smygande retorikskifte.