I helgen blev frågan om sexköp aktuell på nytt, efter att tv-profilen och entreprenören Paolo Roberto åkt dit för att ha köpt sex och snabbt uttalade sig om detta i en intervju i TV4. Det hela startade en storm kring frågan, och det känns viktigt att plocka upp den på rätt sätt.
En av tio svenska män har någon gång köpt sex. Det är skrämmande statistik, och något som vi helst inte vill tänka på. Men när en tv-profil som för många varit en idol framträder och uttalar sig så tvingas vi inse att även den mest framgångsrika och framstående personen kan begå en sådan handling. Det är viktigt att komma ihåg.
Det är dock prostitutionens offers perspektiv som förstås är det viktigaste, och i exemplet från helgen ska kvinnan ha kommit från ett av Europas fattigaste länder. Vad som gjort att just hon hamnat just där är oklart, men en strukturell gemensam nämnare är just den. Ursprungsländerna är alltid länder med stor fattigdom, och destinationsländerna är alltid länder där folk har det gått ställt.
Två länder dominerar svensk sexmarknad, och dessa är Rumänien och Nigeria. Det är tämligen tydligt att även om den prostituerade inte är offer för organiserad människohandel så är det heller aldrig ett fritt val att sälja sex. Inte ens om de prostituerade kommer från en rik bakgrund utan ett enda problem i världen (vilket, statistiskt, de inte gör) kan sexköp vara ett jämlikt agerande. För det handlar om en syn på andra människor som varor.
Svensk sexköpslag är unik på det vis att det är olagligt att köpa men det är inte olagligt att sälja, vilket underlättar för offer att träda fram och ta hjälp av polis med mera. Tyvärr är det så att i en internationell kontext är det Sverige som är “de konstiga”, och frågan om prostitution klyver EU mitt itu.
Vissa länder propagerar för Fair Trade-prostitution, och har organiserade fackförbund för prostituerade. Det är mindre ruttet än tvång, men det är fortfarande ett utnyttjande av människor och länder som arbetar på det här sättet bidrar till att försöka tvätta bort det fula i det genom att kalla det Fair Trade. Grejen är att det aldrig kan vara en “Fair Trade”.
Prostitution hör inte hemma i ett modernt samhälle. För vad händer med synen på sex, på samtycke, på ens medmänniskor, om barn växer upp i ett samhälle där det skulle anses vara okej att köpa en annan människas kropp för sin egen njutnings skull? Och i förlängningen handlar det om den skeva synen på sex som en rättighet. Vilket det inte är.
Sex är ingen rättighet. Och valet ska vara fritt för båda parter. För att sex ska vara just sex och inte övergrepp så krävs samtycke. Samtycke ska inte gå att köpa, för det bryter mot de mänskliga rättigheterna, som rätten till ens egen kropp, åsikt och integritet. Det är det vi som land måste lyfta internationellt, särskilt i EU där frågan är så kluven.
Men framför allt är det viktigt att hela tiden påminna oss själva och vår omgivning om detta. Det behöver vi prata om helst varje dag, för att minska sexköpen och övergreppen. Just eftersom en av tio svenska män någon gång köpt sex, och det ska vi uppröras över oavsett om personen som begår brottet är känd eller inte.