Nu när Annie Lööf (C) gett beskedet att Centerpartiet är beredda att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering skapar det en helt ny politisk arena. Detta är något som många hoppades att Januari-avtalet (uppgörelsen mellan S, MP, C och L som möjliggjorde för regeringen att tillträda) skulle vara ett första steg på väg mot.
Men Januari-avtalet kom till efter många politiska låsningar, då stark ovilja till samarbete fanns från samtliga partier. Avtalet bestod snarast av en kravlista från C och L, som S och MP motvilligt gått med på. När Januari-avtalet tecknades var egentligen den enda gemensamma linjen att man inte vill ha en regering som var beroende av Sverigedemokraterna, vilket förvisso de fyra partierna då var överens om var viktigast, men som ändå inte riktigt är en nog stark grund att skapa ett hållbart samarbete på.
Centerpartiet och Socialdemokraterna borde dock kunna samarbeta. De är de två partier i Sverige som har tydligast förankring i vanligt folks verklighet. Både i representation och vana i att styra på lokal nivå. Centerpartiet och Socialdemokraterna är ofta de största partierna i kommunval runt om i norra Sverige, exempelvis. Skolpolitiken är därför ett område där det vore nyttigt om dessa partier kunde samarbeta, eftersom de har insyn i och erfarenhet av många kommuners utmaningar.
Hur hittar man gemensamma punkter att arbeta kring då, nu när Lööf är beredd att ingå i en S-ledd regering? Det har som av en händelse respektive partis studentförbund redan testat. I början av februari i år skrev nämligen Centerstudenter och S-studenter en debattartikel ihop, som publicerades i SvD, där de presenterade gemensamma förslag för en likvärdig grundskola.
Norrbottniske riksdagsledamoten Linus Sköld (S) sitter i riksdagens utbildningsutskott och har ihop med kollegan Roza Güclü Hedin (S) podden ”Skola och politik”, till vilken de bjöd in studentförbundens ordföranden Julia Eriksson (C) och Malin Malm (S) för att berätta om arbetet med förslagen. Det Centerstudenter och S-studenter plockat fram är fyra reformer för en skola med ökad likvärdighet inom valfrihetssystemet.
Det första förslaget är ett samordnat skolval, vilket troligtvis skulle underlätta för vårdnadshavare att hitta rätt i valfrihetsdjungeln. Det andra förslaget är att ändra förtursreglerna, då båda förbunden uppfattar problem med kötid (eftersom livet ju händer, man kanske flyttar från en kommun till en annan och barnen behöver byta skola och så vidare).
Det tredje förslaget rör kompensation efter åtagande. Studentförbunden vill på detta sätt komma åt problemen med att kommunala skolor idag behöver ha vissa tomma platser för att vara redo vid händelsen att stora barnkullar kommer längre fram (eller, som det ser ut idag, ifall friskolan nästgårds går i konkurs och de eleverna behöver plats). Det fjärde och sista förslaget rör just en försäkringslösning för merkostnader vid konkurser.
Det som gjorde att Centerstudenter och S-studenter valde att samarbeta fram dessa reformförslag var just att båda förbunden såg brister i nuvarande skolsystem, och därför valde att sätta sig ner för att diskutera gemensamma grundåsikter. "Det vi landade i var inte någonting som bara är i mitten - så att båda är missnöjda - utan något som är helt nytt" säger S-studenters Malin Malm till Linus Sköld i podd-avsnittet.
Malin Malm och Centerstudenters Julia Eriksson är förebilder för framtidens politiska arena. För i ett Sverige där inget parti, kanske inte ens ett specifikt block, någonsin igen kommer att ha egen majoritet behövs samarbete. Och samarbete förutsätter öppna dialoger - inte listor med krav.