Varken den fria marknaden eller begreppet konsumentmakt är helt oproblematiska. Om jag slutar handla på ondskans klädkedja kommer det ju inte leda till att ondskans klädkedjan lägger av, då skulle det krävas att miljontals människor gör det, vilket de kanske inte har råd att göra. Ondskans klädkedja kan förstås ha lägre priser än konkurrenten eftersom produktionen blir dyrare om ditt företag exempelvis har schyssta löner och arbetsvillkor.
Men nu lever vi med det ekonomiska system vi har och får anpassa oss efter det, göra de bästa val vi kan och har råd med att göra, och utöva den viss mån av makt vi ändå har som konsumenter. Och även om det inte handlar om rentav onda företag så vill vi ju som sagt gärna stötta de mindre, och mer lokala företagen. Fik som Espresso House och Waynes tar plats i våra städer och ibland räcker inte kundunderlaget till för att täcka både de stora kedjorna och de lokala aktörerna. Då är det läge att utöva konsumentmakt om man vill ha kvar ett kvartersbageri.
Detsamma gäller större eventbolag och konkurrensen som en gång i tiden ledde till den stora festivaldöden, de där åren mellan 2010 och 2015 ungefär. Åren innan var det ju väldigt populärt att fara runt på olika festivaler runt om i Sverige, och de mindre blev mindre och mindre. Ingen förlust, tyckte kanske en själv som konsekvent snarare besökte Hultsfred och Peace and Love hellre än Piteå Dansar och Ler. Tills Hultsfred och Peace and Love gick i konkurs och de mindre stadsfestivalerna var de enda som var kvar.
Varje år sker en debatt i kompisgänget. Gå på hemstadens småskaliga gratisfestival eller inte göra det. Jag har på senare år bestämt att alltid gå. Även om det inte är någon artist man själv vill se, eller egentligen inte tycker det är det roligaste man kan lägga sina pengar på, så är de allra flesta väldigt överens om att man är glad att det händer något på hemmaplan under sommaren.
På samma sätt som vi upprörs över när det lokala fiket lägger ner, blir de allra flesta ledsna om deras lokala stadsfestival skulle lägga ner. Och precis som i läget med fiket, är det samma sak med festivaler. Vill man att de ska finnas så måste man besöka dem då och då. Köpa en öl, en kebab, inträde till ett partytält.
Det är lätt att tänka att man har precis lika roligt på hemmafesten, men särskilt i våra mindre städer här uppe i norr är det ju fakta att allt färre väljer att bli hemvändare, och då finns de här helgerna, och de bidrar givetvis till mer än bara att festivalen går runt. Ökad feststämning innebär ökad handel, vilket i sig är bra för det lokala näringslivet och stan i sig.
Begreppet konsumentmakt är som sagt inte oproblematiskt. Men utövar vi den inte, har vi heller ingen rätt att klaga på det utbud vi senare får leva med i och med konsekvenserna av vårt handlade, bokstavligen. Och så länge vi har råd och valmöjlighet, bör vi alla försöka bidra vårt bästa.