I början av mars 2006 ordnade alliansen ett valmöte i sal B192 på Luleå Tekniska Universitet. En man i publiken undrade hur partierna såg på att omlokalisera statliga verksamheter från Stockholm till Norrbotten. Dåvarande L-ledaren tillika urstockholmaren Lars Leijonborg tog till orda och förde alliansens talan.
”Nu kommer du med en typisk norrbottnisk lösning på problemen, att flytta statliga jobb. Tänk tvärtom. Vår lösning är att bygga på den kraft som finns bland människor här, att skapa förutsättningar för fler privata företag och nyföretagande”, svarade han.
Det var intressant att studera reaktionen från de övriga på scenen. Blivande regeringschefen Fredrik Reinfeldt (M) nickade instämmande. Maud Olofsson (C) knep ihop munnen och sa inget, trots att hennes eget parti hade talat om att flytta fler statliga verksamheter till skogslänen.
Det säger mycket om alliansens syn på regionalpolitiken.
Den var ingen högt prioriterad fråga före valsegern 2006 – och den blev det inte under alliansens åtta år i regeringsställning. Statskontorets rapport ”Statliga myndigheters lokalisering” ger svart på vitt. Totalt försvann 133 statliga arbetsställen på mindre tätorter (en befolkning under 10 000 personer) under perioden 2008 till 2014.
Samtidigt skedde en kraftig koncentration av ännu fler statliga arbetstillfällen till Stockholm.
År 2014 uppgick antalet statliga anställningar i Stockholm till totalt 71 575 stycken. Det var en ökning med totalt 8135 stycken jämfört med 2008!
Nu har Sverige fått en regering som tänker i andra banor. Det är en klart uttalad ambition att den statliga närvaron ska stärkas runtom i landet.
En hel del har skett. E-hälsomyndigheten har flyttats till Kalmar och Fastighetsägarinspektionen till Karlstad. SCB:s huvudkontor kommer att placeras i Örebro och familjerättsmyndigheten (MFoF) i Skellefteå. Den 31 maj kom även beskedet att Arbetsförmedlingen öppnar en ny kundtjänst i Lycksele med 100 jobb. Det visar att den rödgröna regeringen menar allvar med sina regionalpolitiska utfästelser.
Det är dock skrivet i stjärnorna hur det kommer att gå med omlokaliseringspolitiken om det blir ett regeringsskifte 2018. Klart är bara att det finns M-politiker som rider spärr mot förändringarna. I Dagens Samhälle 15 november 2016 skrev riksdagsledamoten Cecilia Widegren (M) att flytten av E-hälsomyndigheten till Kalmar är ett hot mot hela den svenska hälsovisionen!
Det är givetvis bara skräckpropaganda och överdrifter. Det kommer att gå lika bra att hantera recept, medicinregister och annat i Småland som i Stockholm.
Uttalandet från Widegren (M) borde dock stämma till eftertanke hos Annie Lööf och Centerpartiet, som säger sig vilja värna utvecklingen i hela landet.De storstadsorienterade Moderaterna framstår inte som en självklar samarbetspartner för partier som vill bedriva en mer aktiv regional- och landsbygdspolitik. Det borde vara mer naturligt för Centerpartiet att göra gemensam sak med S och MP för att utveckla en tillväxtpolitik för hela Sverige.
Staten kan så klart inte fixa den regionala eller lokala utvecklingen. Sverige är ingen kommandoekonomi. Men statliga beslut kan hjälpa eller stjälpa. Därför borde socialdemokrater och centerpartister ta ett allvarligt snack med varandra om regional- och landsbygdspolitiken.
Det är viktigt att besluten om vägar, järnvägar, forskning, högre utbildning, myndighetsfunktioner och annat rymmer regionalpolitiska hänsynstaganden.
Även statliga beslut påverkar förutsättningarna för lokal tillväxt.