Den efterföljande konflikten har rört fack-klubbens ordförande André Bengtsson (S) som uttalat sig kritiskt, varpå partiets ombudsman sa att fack-klubben “behövde komma ner från sina höga hästar”, och slutligen valde Bengtsson att avgå från sin ersättarplats i fullmäktige.
Sossarna i Piteå skulle kanske behöva ta fram någon slags mediestrategi så att Piteå-Tidningen inte ska få underlag till massvis artiklar på en intern konflikt. Det ansvaret ligger faktiskt på Socialdemokraterna i Piteå att ta fram en sådan strategi, samt att se till att partiets företrädare förstår att sociala medier inte heller är en liten obetydlig sfär där man kan uttrycka sig hur som helst.
Det ligger också på André Bengtsson att faktiskt reflektera över varför han är socialdemokrat och varför han valt att engagera sig politiskt. Utan att förminska den tabbe som gjorts av Anders Lundkvist så är även Bengtssons beteende utan tvekan märkligt och problematiskt.
Sen är det lätt att media hävdar att transparens är viktigt, att medborgare har rätt att veta om en viss politiker använder sig av utländsk arbetskraft exempelvis. Det stämmer. Men journalister vet, mycket mer än vanliga medborgare, värdet av en viss vinkling, rubrik eller bildsättning för intrycket hos läsaren. Och det är utan tvekan så att frågan helt och hållet slutat handlat om Anders Lundkvists målare.
Så, vad borde Socialdemokraterna i Piteå göra? Det finns uppenbarligen åsikter om att kulturen i partiet inte är det den borde vara. Och en åsikt om det innebär indirekt att det faktiskt finns problem att ta tag i, det är inte en fråga man kan ha rätt eller fel i.
I alla former av grupper av människor förväntas vi kunna prata med varandra, lyssna på varandra, kompromissa, och när vi inte är nöjda med utfallet får vi åtminstone vara nöjda med att vi kommit fram till gemensamma spelregler vi alla valt att följa. Annars behöver man inte vara med i gruppen.
Socialdemokraterna i Piteå behöver diskutera hur de ska skapa en kultur i partiet där man inte baktalar varandra, inte hellre pratar med media än med varandra, och hur man hanterar intern kritik på bästa sätt, och stöttar varandra på bästa sätt. Ingen har betett sig felfritt i detta men förhoppningvis blir inte konflikten värre av det, utan man drar lärdom.
I slutändan är den här typen av konflikter alltid mest skadlig för partiet i stort. Oavsett vilket parti det gäller, och sådant här kan hända alla partier. Och vad leder det till då? Jo, politikerförrakt. Misstroende till kommunens förtroendevalda. Minskad respekt för politiken. Det är gissningsvis inte Socialdemokraternas önskning
Angående Lundkvists målare. Det spelar faktiskt ingen roll om man bett om offerter från lokala utförare. Som kommunalråd borde man själv se till att man inte hamnar i en sådan situation. Fackklubben gjorde rätt som reagerade. Däremot borde varken Bengtsson eller ombudsmannen ha trissat upp situationen ytterligare. Och Piteå-Tidningen har utan tvekan roll i att det hela slutade handla om målandet av ett hus.