Mest glädjande i årets kyrkoval är det ökade valdeltagandet, som blev det högsta sedan 1950. Fler av Svenska kyrkans medlemmar tog chansen att påverka inriktningen i sina lokala församlingar, sitt stift och på det centrala kyrkomötet. Enligt de preliminära siffrorna röstade ungefär 18 procent av de röstberättigade.
Siffran är dock fortfarande låg jämfört med riksdags-, regional- och kommunalvalen. Till och med Europavalet har ett klart högre valdeltagande. Därför kommer det att krävas fortsatt aktivitet hos alla förtroendevalda för att öka det folkliga engagemanget inför framtiden.
Positivt, från min synpunkt, är också att Socialdemokraterna befäster sin position som största gruppering på kyrkomötet. S får strax över 30 procent av rösterna, vilket är något fler än i kyrkovalet 2013. Det betyder att det kommer att sitta socialdemokrater på 76 av de totalt 251 kyrkomötesmandaten – och det borgar för att Svenska kyrkan kommer att förbli en folkkyrka som står upp för alla människors lika värde, internationell solidaritet och kyrkogårdsarbetarnas rättigheter.
Vidare är det noterbart att Centerpartiet går klart bäst på den borgerliga kanten. Annie Lööfs dragningskraft på de allmänborgerliga väljarna verkar funka även i kyrkopolitiken. Borgerligt alternativ, liberaler och kristdemokrater backar medan C ökar till 13,9 procent av rösterna och därmed blir den tredje största grupperingen på kyrkomötet. Näst störst är POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) med 17,2 procent.
För Sverigedemokraterna måste valresultatet kännas som skuffelse. Förväntningarna var mycket stora men utdelningen blev klen. Årets SD-siffra (9,2 procent) är visserligen bättre än 2013 när de fick stöd från knappt sex procent av väljarna. Men siffran är klart under resultatet i riksdagsvalet 2014 och betyder att SD är långt från en ledande position på kyrkomötet.
Uppenbarligen drog Svenska kyrkans medlemmar slutsatsen att det finns andra som är bättre på att styra och förvalta verksamheten. 9 av 10 röstade faktiskt på andra nomineringsgrupper än SD.
Skillnaderna är emellertid mycket stora mellan olika delar av landet. I Lunds stift (som omfattar Skåne och Blekinge) får SD stöd från 15 procent av väljarna. I norra Sverige stöds de dock av bara fem procent. Luleå och Härnösands stift (som omfattar Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland) är starka S-fästen även i kyrkopolitiken.
Nu väntar ett grannlaga arbete för alla dem som fått förtroende att företräda kyrkans medlemmar. För Socialdemokraterna, som profilerat sig hårt som löntagarnas alternativ under valrörelsen, gäller det att leva upp till sina utfästelser i personalpolitiken. I sitt kyrkopolitiska program har S bland annat tryckt hårt på att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet och att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling för alla anställda i Svenska kyrkan. Nu gäller det för partiets kyrkopolitiker att leva upp till dessa och andra löften under den kommande mandatperioden.
Siktet borde ställas in på att göra Svenska kyrkan till en mönsterarbetsgivare. Vi ska inte behöva läsa i tidningarna om hur personal far illa och känner sig dåligt behandlad. Istället borde rubrikerna handla om hur kyrkan går i täten som en god och tydlig arbetsgivare.
Det ska märkas att arbetarpartiet är största parti i Svenska kyrkan.