Arbetsmiljön är arbetsgivarnas ansvar. Genom skyddsombudet har arbetstagarna en företrädare som ser till arbetsmiljö. Upplägget är en del av svenska modellen, där fack och arbetsgivare samarbetar. Ett strukturerat arbetsmiljöarbete ligger i båda parternas intresse. Men eftersom det är arbetarna, och inte arbetsgivarna, som får betala priset när det slarvas är det av största vikt att det finns skyddsombud som kan agera snabbt.
Problemet är bara att riskerna är som allra störst på de arbetsplatser som saknar ett strukturerat arbetsmiljöarbete. Som i till exempel byggbranschen där det finns oseriösa arbetsgivare som har anställda från Östeuropa som inte är med i facket och inte heller vet sina rättigheter. Enligt Arbetsmiljöverket sker det också mindre anmälningar från branscher som byggbranschen, där riskerna är större.
Därför finns det regionala skyddsombud, men de har i dagsläget inte rätt att besöka arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Det gör att de inte kommer in på de arbetsplatser där de behövs som allra mest.
I ett försök att minska risken för dödsolyckor vill regeringen därför ge de regionala skyddsombudet rätt att även besöka arbetsplatser där det saknas kollektivavtal. Det borde vara en liten åtgärd som kan göra stor skillnad och som därför borde vara enkel att säga ja till? Tydligen inte.
"Vi har inget emot regionala skyddsombud men det finns så många andra problem på arbetsmarknaden i dag, som psykisk ohälsa" säger riksdagsledamot Gulan Avci (L) till tidningen Arbetet. Ursäkta? Hur kan Liberalerna nöja sig med att säga det finns andra saker som är viktiga när dör 50 arbetare om året på jobbet?
"Vi är negativt inställda till förslaget av lite olika anledningar. Myndighetsutövning är inte en sak som kan delegeras vidare till andra aktörer, det skapar otydlighet" säger Centerpartiets Alireza Akhondi.
Men det handlar inte om myndighetsutövning. Skyddsombuden anmäler brister i arbetsmiljön till arbetsgivaren. Om det förekommer "en omedelbar eller allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa" och arbetsgivaren inte lyssnar kan skyddsombudet också göra ett så kallat skyddsombudsstopp. Därefter är det Arbetsmiljöverket, och inte facket, som skyndsamt utreder om arbetet ska avbrytas i väntan på åtgärder eller om det kan fortsätta.
Även Moderaterna och Kristdemokraterna är tveksamma. Sverigedemokraterna, riksdagens mest arbetarfientliga parti, vill gå ännu längre. De vill helt och hållet avskaffa de regionala skyddsombuden, ett förslag de kopierat från Svenskt näringsliv.
Visst kan man, som högern är inne på, tänka sig ett system med statliga skyddsombud. Men det finns alltid en tröghet med statlig byråkrati. Skyddsombuden har nätverk som gör att de kan snappa upp säkerhetsbrister och agera snabbt när kollegors liv är i fara.
Kommer en statlig tjänsteman, som sitter på ett kontor någonstans långt bort, kunna agera lika fort? Kommer de ens få nys om problemet innan olyckan är framme? Tänk återigen på att anmälningarna till Arbetsmiljöverket är färre i de branscher där riskerna ett större.
Dessutom, om staten (i stället för arbetsgivarna) ska betala för regionala skyddsombuden kommer finansieringen ses över varje år. Och vi såg ju hur förra högerregeringen la ner Arbetslivsinstitutet och hur satsningar på Arbetsmiljöverket uteblev i den SD-stödda M/KD-budgeten.
Har högerpartierna missat att det dör 50 arbetare på jobbet varje år? Något måste göras. Nu. Då duger det inte, att som Gulan Avci (L), rycka på axlarna och nöja sig med att konstatera att det finns andra problem i samhället. En arbetares liv är värt mycket mer än så.