Rötmånaden har anfallit!
”Månaden kallas rötmånad för att värmen och den höga luftfuktigheten som är vanlig vid denna tid på året ger gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt, vilket gör att matvaror och liknande lätt blir skämda under denna månad”, skriver Wikipedia på nätet.
Smöret härsknar, mjölken surnar, falukorven rymmer.
Ska sanningen fram är jag mer rädd för gigantiska europeiska matfabriker än för rötmånaden.
Men även i politikens värld finns rötmånaden. Jag tror inte att någon som följt skandalen vid Transportstyrelsen tvekar om det. Det är den tid då det kan komma de mest besynnerliga förslag, som att Kristdemokraterna och Vänsterpartiet ska bilda en allians eller att Nationella insatsstyrkan ska sättas in mot försäljningen av energidrycker till personer under 25 år. Idén att Norrland ska bli en egen republik brukar också frodas i dessa tider.
När rötmånaden är över brukar alla förslag som framförts under perioden dö i tvinsot. Politiken återgår till normalläge.
Inom Liberalernas ledarskikt betraktas Birgitta Ohlssons försök att bli partiledare som ett typiskt rötmånadsförslag, även om det presenterades redan i maj månad.
Inom Moderaterna har man levt i ett rötmånadsliknande tillstånd sedan ett halvår tillbaka. Partiledaren försökte ändra på allt genom att sparka Beatrice Ask som rättspolitisk talesperson och ersätta henne med den likaledes sparkade partisekreteraren Tomas Tobé. Som väntat har skiftet inte påverkat opinionen i någon positiv riktning.
Kristdemokraterna har långt till en politisk blomstringstid. Medan violerna och syrener breder ut sig kommer opinionsresultat som är som brännässlor och törne. Eftersom moderata kärnväljare knappast kommer att stödrösta på KD när läget för det egna partiet är så bekymmersamt, då talar mycket för en tillvaro utanför riksdagen efter valet nästa år. Då blir Lars Adaktusson, EU-parlamentarikern, partiets främsta. Det har han säkert inget emot. Jag undrar ibland vad partiveteranen Alf Svensson från Gränna tycker om partiets negativa utveckling under senare år.
”I pressen i Storbritannien och USA kallas denna tid på året 'Silly season', då politikerna har ledigt och det inte finns så mycket politiska utspel att skriva om”, berättar Wikipedia.
Men det där var ju före Donald J Trump. Andra amerikanska presidenter åkte till Camp David och levde livet på landet. Jag tror att den anläggningen i bergen är för enkel för fastighetsmiljardären. Han åker nog hellre till ett eget hotell, sjunker ner i någon soffa och skickar ett besynnerligt tweet som sysselsätter hundratals politiska analytiker. Med Trump är det rötmånad året om i Washington.
Här en serie andra rötmånadsförslag som jag på grund av platsbrist inte kan utveckla:
? Inför trängselskatt i Arjeplog.
? Gratis fiskekort för alla pensionärer.
? Illius quorum till fler tidningskrönikörer + 70.