Målet antogs på kongressen och efter valet 2014, som vanns av Socialdemokraterna i min hemkommun, var det dags att fördela uppdrag. Inte alla ansåg att var fjärde ung gällde även när det kom till poster, platser, och ordförandeskapet i de kommunala nämnderna. Men i Östersund valde vi att tolka kongressens beslut på det viset, och valde flera personer under 35 år till ordförande i flera av de kommunala nämnderna och bolagen.
Men sedan skulle en av dem bli förälder. Och han hade inte, enligt lag, rätt att vara ledig från sitt uppdrag. Det fanns ingen tydlig skrivning om kommunpolitikers rätt att vara föräldraledig, kanske för att det sällan funnits ett sådant behov för att, låt oss vara ärliga, de som vi ofta ser som kommunalråd är mest medelålders och har redan stora barn som sköter sig själv.
Min partikamrat och nämndsordförande blev tvungen att antingen avsäga sig sitt uppdrag, för att partiet skulle kunna välja någon ny sosse till nämndens ordförande, eller låta nämndens vice ordförande, utsedd av oppositionen, leda nämnden det närmsta halvåret. Vilket Socialdemokraterna inte var supersugna på, förstås.
När detta skedde tänkte jag att nä, tydligen är det inte tänkt att unga ska ta plats i politiken. För själva politikens plattformar är inte gjorda för oss. Ingen yrkesgrupp i hela Sverige behöver välja mellan barn och karriär, förutom politiker. Politiker i vår representativa demokrati, som är valda av folket och som förhoppningsvis i någon mån också ska spegla folket, även de väljare som är småbarnsföräldrar.
I Östersund lät vi sossar slutligen den liberala viceordföranden leda nämnden. För att vi tyckte det var fel att tvinga vår partikamrat att avgå från sitt uppdrag som också vi gett honom förtroende att ha. Men liknande problem dök upp på fler håll i landet, och slutligen reagerade bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
En lagändring skedde, och från och med årsskiftet 2018 har nu även kommunpolitiker rätt att vara föräldralediga. Vilket jag inte visste förrän jag googlade runt lite i och med att Louise Mörk (S) i Piteå meddelade på Facebook att hon ska bli mamma i höst.
Hade Mörk fått barn för två år sedan hade alltså läget varit detsamma för henne som för min kamrat i Östersund, och med tanke på den strid hon tog mot sin företrädare Rut Rahkola (S) för ordförandeskapet i Barn- och Utbildningsnämnden efter valet i höstas hade det sannerligen varit försmädligt.
Louise Mörk meddelade Piteå-Tidningen igår att hennes ersättare under hennes tid som föräldraledig kommer att vara Ken Åman (S) och passade även på att berätta öppenhjärtigt om att hon och hennes man under en längre tid försökt bli gravida, och slutligen lyckats genom provrörsbefruktning.
Är det okej om jag bara får beundra Louise Mörk lite? Som person, menar jag. Som politiker har hon fortfarande mycket att bevisa, och Barn - och Utbildningsnämnden har många utmaningar framför sig. Men som person är Louise Mörk en riktig rockstjärna, och en sann förebild för många unga mammor och politiker.
Unga behövs i politiken. Oavsett parti, och oavsett om partiet väljer att ha fastställda kvoter eller inte. Ändringen i kommunallagen var oerhört viktig av den anledningen, och piteåborna ska vara glada över att situationen här är annorlunda än vad den tyvärr blev i Östersund för bara tre år sedan.