För ett par veckor sedan meddelade Stefan Askenryd (S) att han inte menar att ställa upp inför omval som ordförande för Socialdemokraterna i Piteå. Arbetarekommunen, som det kallas internt inom S, har sitt årsmöte i mars och då ska ny ordförande väljas på två år.
Det går att spekulera kring huruvida Askenryd avgår för att han tänker sig en eventuell ny roll som kommunalråd, då en person som standard inte är både ordförande i arbetarekommunen och kommunalråd samtidigt. Ett av de nuvarande kommunalråden, Anders Lundkvist (S), har tidigare meddelat att han tänker avgå någon gång under denna mandatperiod, som ju sträcker sig till valet 2022.
Till Piteå-Tidningen sa dock Askenryd då att han inte tänkt på kommunalrådsuppdraget, men ska fundera igen ifall det skulle bli aktuellt. En rimlig inställning. Men en något mer akut fråga för S i Piteå att reda ut är förstås vem som blir ny ordförande för arbetarekommunen.
I dagens PT berättar Ruth Rahkola, sammankallande i arbetarekommunens valberedning, att nomineringsprocessen är igång i S-föreningarna men att valberedningen har sitt första möte nästa vecka. Jonas Lindberg, ordförande för Piteå Centrala S-förening, menar att om man sitter som folkvald i kommunfullmäktige har man ett annat ansvar än som företrädare för arbetarekommunen. “Tanken om hur politiken ska drivas kommer ju från arbetarekommunen.” säger han till PT.
Där sätter Lindberg fingret på något viktigt, och som det Socialdemokratiska partiet på många håll i landet ibland glömmer bort. Att särskilja partiet från kommunen, regionen, eller landet man styr. För Socialdemokraterna som parti ska ju vara en plattform för idéutveckling. Men ibland blir man istället “kommunpartiet”, särskilt i delar av landet där man styrt väldigt länge. Då kan partiet uppfattas som förvaltare och byråkrater snarare än nytänkande och progressiva.
Det är samma sak på riksplan. Ibland är det svårt att veta om Stefan Löfven (S), när har uttalar sig i en viss fråga, uttalar sig som partiledare för Socialdemokraterna eller i egenskap av statsminister i en regeringskonstellation där andra partier är med och bestämmer politiken. Och det gör givetvis märkligt intryck, och skapar förvirring hos folk.
Detta borde även S i Piteå tänka nu när ny ordförande för arbetarekommunen ska väljas. Askenryd har samtidigt varit ordförande i kommunfullmäktige, en väldigt försiktigt politisk roll i kommunen, och det måste på något vis försvåra ens möjligheter att uttala sig som renodlad sosse i vissa politiska frågor, och “vilja mer” än vad kommunbudgeten för stunden tillåter.
Det är viktigt att kunna styra en kommun på ett starkt, sossigt vis, och ändå klara av att idéutveckla internt. Medlemmar i partier, oavsett parti, gick kanske inte med i partiet för att de var intresserade av nämndsammanträden och budgetar. Även en medlem i Socialdemokraterna i Piteå kan vilja ha ett medlemsmöte med fokus på internationell politik, eller starta en studiecirkel om ideologi.
Det kommer nog gå bra, oavsett vem det blir och vad hen har för idéer. Huvudsaken är att partiet väljer en ordförande som känner sig taggad på uppdraget, och går in i det med energi. Personen ska ju trots allt leda partiet in i nästa valrörelse, och även om S i Piteå är starkt så behöver partiet öka för att säkerställa fortsatt god utveckling i Piteå Kommun.