Medan land efter land genomförde hårda utegångsförbud, och ibland lät polis jaga folk som var ute och gick en promenad, vädjade Folkhälsomyndigheten och statsministern i Sverige till folkvettet. Under hösten har länder runt om i Europa snabbt tvingats vända mellan att öppna upp och stänga ner. Samtidigt har Sveriges tidigare utskällda strategi med rekommendationer och restriktioner blivit allt mer lockande.
Folkhälsomyndigheten har tålmodigt tryckt på att de rekommendationer och restriktioner som genomförs ska vara hållbara över tid. Trycket har varit hårt - både från pensionärsorganisationer, idrottsföreningar och kulturlivet - att lätta upp restriktionerna. Men regeringen har avvaktat.
Men rekommendationerna kan inte heller vara allt för långsiktiga. Uppstår sådant som folk uppfattar som fel och inkonsekvent går det inte att försvara på sikt, oavsett vad som är möjligt eller inte är möjligt att genomföra rent juridiskt.
Bilderna från nattklubbarna på Stureplan irriterar vårdpersonal som märker av ökad smittspridning. Det går inte heller att försvara att personer som är 70 plus i princip ska hålla sig hemma på oöverskådlig tid, det fysiska och psykiska priset blir tillslut för högt. Att det får tas in max 50 personer på arenor som rymmer tusen- eller tiotusentals går inte heller att försvara om trängsel accepteras på andra områden.
Till en början finns en viss förståelse för att det svårt att hitta välavvägda och balanserade regler och rekommendationer för varje del av samhällslivet. Men när vi levt med corona i snart tio månader börjar tålamodet ta slut. Då är det nödvändigt att justera, annars raseras förtroendet för rekommendationerna i stort. Då finns det till slut bara lagstiftning och polis att tillgå.
Att det nu blir just 300, och inte 50 eller 500, på arenor och teatrar beror inte på någon vetenskapligt exakt uträkning och inte heller på någon gudomlig rättvisa. Det är helt enkelt en avvägning som är mer eller mindre godtycklig. Folkhälsomyndigheten säger att de vill börja lågt för att se om det fungerar på plats i arenan, med folk in och ut och med transporter till och från. Om det fungerar kan det utökas, men det kan lika gärna justeras nedåt igen.
Samtidigt gäller nu också särskilda lokala rekommendationer, än så länge bara i Uppsala. Det är rimligt att kunna göra lokala bedömningar, smittan sprids lokalt och regionalt - inte nationellt. Samtidigt får vi inte heller landa där Norge är. Där ändras rekommendationerna fram och tillbaka hela tiden för vad som gäller i vilka kommuner och vem som får resa in i landet. Då skapas en trötthet där folk orkar inte längre orkar hålla koll på vad som gäller. Då spelar det till slut ingen roll vad myndigheterna säger.
Sveriges tålmodiga strategi har fått kritik men också visat sig hålla över tid. Förändringar är rimliga. Slutfestat på nattklubbarna men mindre isolering, mer idrott, mer kultur och mer liv. Vi får hoppas att det kan hålla över tid.