Föreningens egen grundare Daniel Suhonen, s-debattör och uttalad vänstersosse, fick även berätta om sin klubb i Nyhetsmorgon. Och kanske är det just för att det är Suhonen som ligger bakom föreningen som gör att media lyfter detta för att få denna klubb att framstå som är någon slags utbrytargrupp.
Så är detta klubben för vänstersossar som vill se en partisprängning? Nej, det är det inte. Däremot känns det som att denna klubb kan vara en elitistisk nördförening för 70-talsromantiker. Många av förslagen är kopierade från Vänsterpartiet men “reformisterna” har i alla fall en snyggare logga.
Aftonbladets Susanna Kierkegaard kallade föreningen för en “SSU-klubb för B-kändisar”. En alldeles klockren analys. På något vis känns det som att den här klubben vill fylla rollen som det socialdemokratiska ungdomsförbundet just nu inte tar, det vill säga att vara pådrivare av politik och nya reformer gentemot det socialdemokratiska partiet.
Att Socialdemokraterna på många vis tappat idédebatten inom den egna rörelsen är en sanning för vissa och en osanning för andra. Men det både S och dess sidoorganisationer bör ta till sig av detta är att behovet av en intern politisk debatt finns.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om att positionera sig som varken vänster- eller högersosse, utan en insikt om att regeringsförhandlingarna tagit mycket kraft från de flesta socialdemokrater, inte bara de i ledningen som suttit vid förhandlingsbordet.
Det finns de sossar som nu antingen hyser agg mot partiledningen för de frågor man förhandlat bort till Miljöpartiet, Centerpartiet eller Liberalerna. Det finns även de sossar som vill försvara avtalet med MP, C och L men som ändå vill ha möjlighet att diskutera politiskt innehåll inom det egna partiet.
Inför valet sa Stefan Löfven att Socialdemokraterna är ett mittenparti. Det gjorde många på vänsterkanten i partiet arga, men inte bara vänstersossar ställde sig frågande till detta uttalande. Även de inom partiet som vill att S ska gå mer åt mitten såg svagheter i den beskrivningen av partiet.
Bara för att S vill kommunicera att man är i “mitten” av svensk politik betyder inte det att man automatiskt blir det bara för att man blandar vänsterpartistisk politik med sverigedemokratisk retorik och bakbunden av MP, C och L försvarar svaga kompromisser.
De av oss som gärna vill se S bli mer frihetliga i frågor som framförallt migration och välfärd, var i den socialdemokratiska rörelsen ska vi engagera oss? Inte SSU, som helt plötsligt började förorda mobilförbud i skolan sekunden moderpartiet gjorde det, trots att det känns som en extremt harmlös sak för SSU att tycka annorlunda än partiet om.
Kanske är det nyttigt att partikongressen i Örebro i mars har organisation som ett av sina teman. För oavsett om “reformisterna” är Daniel Suhonens egna lilla vänstersosse-projekt eller en riktig arena för idédebatt så är det tydligt att det finns ett behov av ökad möjlighet till politiska diskussioner inom den socialdemokratiska rörelsen.