Att SD ökar medan S tappar är en skrämmande utveckling även om Socialdemokraterna alltjämt ligger högst i mätningen på 28,3 %. Moderaterna är fortsatt andra största parti, på 22,6 %. Därmed gör M en försiktig ökning med 0,4 procentenheter, men den fastställda felmarginalen i undersökningen är 0,8. Siffran är med andra ord inget att jubla över om man är moderat.
Hur mycket denna mätning påverkar valet är svårt att avgöra. Starka siffror kan både göra så att ett parti känner att det är vind i seglen men det kan också innebära att man slappnar av i valarbetet. Sämre siffror kan medföra dåligt självförtroende i valrörelsen, men också ge motivation att kampanja och tala för sina frågor ännu mer. Men att ligga under riksdagsspärren en sådan gång, med så få månader kvar till valet, det är katastrof.
Om ett parti ligger under riksdagsspärren, som ju är 4 %, i en opinionsmätning så här nära inpå valet, kan väljarna bli osäkra på om de vågar rösta på ett parti som riskerar att trilla ur riksdagen. En röst på ett parti utanför spärren kan bli en bortkastad röst, och detta valår känns det inte som att många kommer vilja taktikrösts för att behålla något parti i riksdagen. Det är en chansning som inte är värd det, nu när det faktiskt går så dåligt för alla partier utom SD.
Därför är det glädjande att se Miljöpartiet öka. Det kan sägas mycket om Miljöpartiet, och de har fått mycket kritik sedan de satte sig i regering och började tvingas kompromissa i sina kärnfrågor. Men Mp behövs i Sveriges riksdag, och det vore synd för Sverige om den gröna progressiva rösten i riksdagen försvann medan SD, som ju är ett parti sprunget ur nazismen, tar allt mer plats. Miljöpartiet lägger sig i mätningen på betryggande 4,3 %, och kan kanske känna sig en smula lugna, även om de också ska ha felmarginalen i åtanke.
Värre ser det ut för Kristdemokraterna. Partiordföranden Ebba Busch Thor har mycket att göra om hon vill rädda sitt parti från avgrunden. Hennes föregångare, Göran Hägglund, fick en gång höra i en intervju att han var “den lite roliga typen som alla gillar”. På detta svarade han “Ja, alla utom väljarna!”. Om KD nu inte är den roliga typen, inte ens med Bert Karlsson som hejarklack, vad fyller de för syfte? De allra flesta av oss andra har ställt oss den frågan länge, och för de som sympatiserar med KD’s politik och värderingar har SD blivit förstahandsalternativet.
Det SCB’s stora väljarundersökning framförallt visar är det vi länge anat. Valet 2018 kommer att bli en rysare. Vi kan räkna med ännu hårdare kampanjande från samtliga partier, men det viktigaste nu är att lägga politiken i fokus. Valet handlar om vilken väg vårt land ska ta. Ska Sverige vara en främlingsfientlig auktoritär stat, ett skatteparadis för de rikaste, eller ska vi fortsätta bygga ett land med stark välfärd för alla?