I riksdagens partiledardebatt den 11 oktober påpekade statsminister Stefan Löfven (S) att de borgerliga partiernas budgetmotioner rymmer skattesänkningar på sammanlagt 100 miljarder kronor.
Uttalandet fick några borgerliga opinionsbildare att gå i taket. Till exempel skriver ledarskribenten Erik Helmersson i Dagens Nyheter (ob lib) att Löfven är ”ohederlig”.
Löfven har emellertid rätt i sak.
Den som studerar de fyra allianspartiernas budgetmotioner får ihop skattesänkningar på totalt 100 miljarder kronor. Blygsammast är L som föreslår skattesänkningar på 29,2 miljarder kronor. Därefter följer M med 31,3 miljarder kronor och KD med 33,2 miljarder. Värst är C som drar till med 34,3 miljarder kronor. Allt enligt Dagens Nyheters egen nyhetsförmedling i ämnet den 6 oktober.
Med hänsyn taget till att en del av dessa skattesänkningar överlappar varandra och är likartade blir den gemensamma önskelistan ungefär 100 miljarder kronor.
Detta betyder så klart inte att de borgerliga partierna har bestämt sig för att sänka skatterna med prick 100 miljarder kronor 2018. I ett skarpt regeringsläge skulle allianspartierna tvingas jämka sig samman och kompromissa. Alla kan inte få igenom allt som de vill och önskar på en gång.
Men de borgerliga budgetmotionerna ger en klar bild av vilken färdriktning och vilka frågor som partierna prioriterar.
”Sänkt skatt” är det starkaste gemensamma borgerliga mantrat även inför valåret 2018. Ränderna går aldrig ur.
Det är dessutom sannolikt att de borgerliga partierna skulle genomföra skattesänkningar på mer än 100 miljarder kronor om de fick regera några år.
Minns den borgerliga regeringsperioden 2006-2014. Då sänktes skatterna med hela 138 miljarder kronor.
Borgarna genomförde jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4 och 5. Förmögenhetsskatten slopade. Bolagsskatten sänktes. Svenska folket fick läx-Rut, lägre krogmoms, en dyr och ineffektiv rabatt på arbetsgivaravgiften för ungdomar med mera.
Skattesänkningarna stod som spön i backen och prioriterades högre än större satsningar på vård, skola och omsorg.
Det råder heller ingen tvekan om att det finns tunga borgerliga politiker som driver på för mycket långtgående skattesänkningar. I Dagens Industri den 28 september gav Emil Källström, Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson, ett klart besked. Han vill att skattekvoten ”sänks radikalt”.
”Målet ska vara att parkera kring OECD-snittet, när det är uppnått får man fundera kring det långsiktiga snittet”, säger Emil Källström.
Det låter kanske inte så farligt med en skattekvot som ligger på genomsnittlig OECD-nivå. Men det innebär en sänkning av den totala skattekvoten i Sverige med hela tio procentenheter, vilket i reda pengar motsvarar hisnande 400 miljarder kronor!
Den som vill kan själv räkna ut hur många sjuksköterske- , lärar- eller polislöner som detta motsvarar.
Vi talar inte om felräkningspengar i budgeten. Det handlar om skattesänkningsnivåer som undergräver finansieringen av den generella välfärdspolitiken.
Kort sagt: Det finns gemensamma angelägenheter som kommer att få stryka på foten och få betala notan för borgarnas planerade skattesänkningskalas.
I valrörelsen 2014 sa Stefan Löfven (S): ”De är skattesänkarna. Vi är samhällsbyggarna”. Det är ett budskap som han har skäl att upprepa även inför valet 2018.