Posten i Sverige är ett företag med anor från 1636. Posten ska tillse att postlagen uppfylls. Den innebär att posttjänster av god kvalitet ska finnas i hela landet. I dag är det lite si och så med den saken.
Viktiga kundkategorier har tappats bort i Postens nya värld och i det misslyckade samarbetet med Danmark, där Sverige nu blivit sittande med Svarte Petter.
Posten har medvetet eller omedvetet förlorat både kunder och förtroende. Nu ska man leta stan runt för att få tag på ett frimärke.
När ett paket ska hämtas måste den som inte har egen bil förlita sig på behjälpliga grannar eller på färdtjänst för att paketet ska komma fram.
Posten har blivit en tyngd på mångas axlar. För delades post ut veckans alla dagar. Förutom söndagar förstås. Nu får man vara glad att den över huvud taget kommer fram. Förra veckan fick jag ett brev som var två veckor gammalt. När jag ringde ansvarig lät det meddelas att sådant händer.
Det är glesbygden som drabbas hårdast av nymodigheterna. Pensionärer som inte är bilburna och handikappade som har problem att ta sig fram har fått det allt svårare när merparten lantbrevbäringens tidigare uppgifter rationaliserats bort.
Många av oss i glesbygd har svårt att förstå det smarta i den nya.
Antalet brevlådor, där du kan lämna brev minskar. Tömningsstiderna har försämrats. Lägg därtill all den postpersonal som varken vet ut eller in och som är otrygga inför sin framtid.
Posten är sedan länge i full färd med att rasera en organisation som fungerat bra och som haft högt anseende för sin goda service.
I ett förändringsarbete måste man vara lyhörd för kritik. Postens ansvariga har hittills verkat totalt tondöva. Posten bryr sig tydligen inte längre om sina kunder och då är man illa ute, vilket även visar sig i boksluten.
Postsamarbetet med Danmark skulle ge ett lyft, sades det. Det fanns knappt ord för hur bra allt skulle bli, men det blev icke så. Trots att Sverige, som storägare med 60 procent i samarbetet med Danmark, tycks man inte kunna använda detta majoritetsläge. Följdriktigt skyller nu alla inblandade på varandra medan samarbetet kraschar och ekonomin i projektet ifrågasätts.
Bra service är att få posten utdelad på förmiddagen, bra service är att få post utdelad på lördagar. Bra service är att posten leverar brev och paket snabbt och tilförlitligt. Det klarar man i bland annat Tyskland och Storbritannien, men inte i Sverige. Märkligt.
Snart lär vi inte få posten utdelad alla vardagar och en rejäl portohöjning för privatbrev är att vänta. Det är i alla fall vad Postnord vill.
Posten till för kunderna? Det har jag i min enfald trott, men så är det inte. I dag drabbas många småföretag i glesbygd på grund av att lantbrevbäringen försämrats eller dragits in. Nu måste allt fler färdas flera mil för att göra sina postärenden.
I ett förändringsarbete måste det alltid finnas utrymme för eftertanke och att rätta till sådant som gått snett. Postens nedmontering lär tyvärr fortsätta. Ansvar, någon?