På drygt tio år har Posten gått från att vara ett statligt verk med ett bra överskott, och en fungerande organisation, till ett aktiebolag som inte fungerar och vars förluster ständigt ökar. På vägen har man förlorat både kunder och förtroende.
I dag ska vi som postkunder irra omkring på Coop eller på bensinstationer om vi ska hämta rekommenderade brev, paket eller för att köpa frimärken.
Om Posten hade varit ett kundinriktat företag hade man låtit samtliga dessa tjänster finnas kvar på ett och samma ställe, men kunden har inte varit det intressanta i Postens förändringsarbete. Snarare verkar det hela ha varit en lekstuga för rationaliseringsivriga direktörer, som bränt hundratals miljoner på sina ogenomtänkta stålliga projekt.
Förr delades post ut veckans alla dagar. Förutom söndagar förstås. Nu får man vara glad att den över huvud taget kommer fram. Förra veckan fick jag ett viktigt brev som var två veckor gammalt. När jag ringde ansvarig lät det meddelas att sådant händer.
Eller som en brevbärare på fältet uttryckt det: ”Förtroendet för ledningen i Stockholm är lika med noll, vi känner att ingen lyssnar”.
Så sant som det är sagt.
Kritiken mot förändringen av Posten har varit omfattande, men som brukligt dessa tidevarv, så vet bara ledningen själv bäst vad som är rätt.
Ägaren staten har sedan länge stått bredvid med mössan i handen och sett på hur en bra verksamhet smulats sönder och samman. Kundernas åsikter har ingen lyssnat på.
Ibland undrar jag faktiskt om Posten som yttersta strategi varit att vi helt ska sluta skicka brev och paket, eftersom detta, enligt Postnord, blivit allt krångligare?
Sanningen är den att Posten gjort allt vad den kunnat för att försämra servicen för den allmänhet som den är satt betjäna. Postutdelningen har blivit sämre. På många orter töms de gula postlådorna redan på förmiddagarna och aldrig på helgerna.
Ibland undrar man faktiskt om Posten som yttersta strategi har att vi helt ska sluta skicka brev och paket, eftersom det är så jobbigt att förmedla de tjänster som man ska förmedla.
Som utflyttad storstadsbo och nu glesbygdsbo sedan drygt tio år kan jag intyga att postservicen under dessa år så sakteliga, men medvetet, försämrats. Nu får man vara glad om posten över huvud taget kommer i lådan. Paketutlämningen ligger att par mil bort. Förr kom eventuella paket med postbilen.
När den stora förändringarna sjösattes skulle det enligt Postens dåvarande vd bli lättare för oss alla hämta paket eller att skicka brev. Det gällde bara att lära sig hitta till de nya postställena. Ökad tillgänglighet i tid och rum, kallades detta på Postens eget fikonspråk.
Vad som skett är att det mesta krackelerat. Avreglering har hittills visat sig vara ett absolut misslyckande. Istället för bättre service upplever vi ett envist pågående sönderfall av något som tidigare fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt. Postnord har mycket att bevisa.