Nu har det börjat lugna ner sig en aning efter den hetsiga slutspurten i valet och vardagen börjar återgå till det normala. Sverige har förvisso ännu inte någon ny regering, och på många håll i landet pågår fortfarande diskussioner partierna emellan för att samla majoritet att styra i lokalt.
Men över hela landet tar också helt nya folkvalda politiker plats i kommun- och regionfullmäktigen. Av tusen olika skäl har tusentals människor valt att engagera sig politiskt, och för detta ska de hyllas.
Det finns ofta en totalt skev bild av politiker som att alla för det första vore heltidsarvoderade, och för det andra som om politik vore någon slags karriärval man gör i livet. Den myten måste brytas, för den skadar faktiskt allvarligt vår demokrati.
De allra flesta heltidspolitiker har halkat in där de är av en slump. De hade ett vanligt jobb, kände samhällsengagemang, gick med i ett parti, och på den vägen är det. Om målet med engagemanget vore att på sikt bli heltidspolitiker för karriärens skull så hade de flesta hoppat av längs vägen.
De allra flesta politiker är dessutom fritidspolitiker. Det är extremt få som lever på att vara politiker. De allra, allra flesta är personer med ett vanligt jobb, som ägnar sin lediga tid åt sitt parti. Det är stort och hedersamt, för en demokrati är faktiskt beroende av detta frivilliga engagemang.
Men det här frivilliga engagemanget förutsätter att folk som inte själva vill engagera sig åtminstone respekterar de som gör det. Det är extremt plumpt och otrevligt att tala om “de här jäkla politikerna” i olika sammanhang.
“Den där jäkla politikern” du pratar om är barnskötaren som ägnar kvällar efter jobbet åt att läsa nämndshandlingar, byggarbetaren som spenderar en ledig helg på utbildning för förtroendevalda med sina partikamrater, eller ungdomsförbundsaktiva som kämpat för att få in ett stycke om bättre skolmat i det kommunala partiprogrammet.
Utan alla dessa skulle Sverige stanna upp. Vi skulle inte längre kunna kallas för demokrati om inte det fanns de som kände ett sådant brinnande engagemang för att skapa ett bättre samhälle att de la sin lediga tid på att göra det.
Det här gäller alla, oavsett partifärg. För alla som gått med i ett parti har gjort det av övertygelsen om att just det här partiets politik kommer göra Sverige, regionen eller kommunen bättre, och att de själva kan bidra i utvecklandet av den politiken.
Men utöver allmänhetens respekt förutsätter också fritidspolitikers engagemang en god kultur inom det egna partiet. De nya som tar plats i fullmäktigen nu måste bli väl omhändertagna och välkomnade av sina partikamrater som suttit där längre.
Det handlar om grundläggande hyfs, som att säga hej till varandra och hjälpas åt att förklara för varandra hur en votering går till, exempelvis. Det handlar också om att ha förståelse för när någon kanske inte kan vara med och måste kalla ersättare.
Demokratin är inte huggen i sten. Den finns så länge vi ser om den, och något av det viktigaste att vårda och uppmuntra är det frivilliga engagemanget. Utan det vore vi faktiskt, utan att skräda orden, helt körda.