Att det nu officiellt är år 2021 innebär, utöver att ”skitåret” 2020 ligger bakom oss, att vi nu kan säga att det är val nästa år. Att försöka göra en prognos över hur valet 2022 kommer att gå är förstås svårt just nu, men å andra sidan har ju året som gått och den tid av pandemi vi fortfarande lever med ställt det mesta på sin spets.
Ofta är det just mitten av mandatperioden som folk kanske tänker minst på politik. Det är ju logiskt, då politik är något de flesta fokuserar särskilt på de år då det är val. Men så har det inte varit nu. I och med pandemin har politikens roll blivit särskilt tydlig, och diskussioner om hur vården, skolan och äldreomsorgen fungerar har florerat friskt.
Det är även så att det ofta är under mitten av mandatperioden som oppositionen är som starkast i olika mätningar. Så har det inte heller varit i år. I SCB:s partisympatiundersökning i november 2020 låg samtliga partier på ungefär samma siffror som utgången av riksdagsvalet 2018 blev.
Det innebär förstås inte att utgången skulle bli densamma om det vore val idag, exempelvis hade Liberalerna missat riksdagsspärren på fyra procent och således åkt ur, men dessa siffror ger oss faktiskt en bild av hur väljarna tänker inför valet 2022. Och alldeles för få kan tänka sig att rösta på oppositionen för att denna ska kunna bilda regering.
Detta kan ju ändras inför valet, men trenden brukar som sagt ändå vara att oppositionen ligger högre i opinionen under mitten av mandatperioden. Att så nu inte är fallet beror förmodligen på att oppositionen varit så tyst under 2020. Sverigedemokraterna har man hört extremt lite från sedan pandemin bröt ut. Moderaterna detsamma. Den som egentligen hörts mest är Kristdemokraternas Ebba Busch, och hon har många gånger hamnat i media av fel anledningar.
Under 2020 har det blivit särskilt tydligt att partiernas mest framträdande personer måste agera på ett föredömligt sätt för att fortsatt ha folks förtroende. Ebba Busch har många exempel från 2020 då hon agerat ansvarslöst, men det tydligaste kanske var när hon under partiledardebatten hävdade att regeringen ”med berått mod” tillåtit smittspridning, trots att hennes eget parti är med och styr i Region Stockholm där smittan varit som värst. Att hon senare sågs festa med influencers (på ett sätt som stred mot restriktionerna) ingav ännu mindre förtroende för partiledaren.
Även Jimmie Åkesson (SD) har betett sig oansvarigt. När Covid -19 redan klassats som samhällsfarlig sjukdom i Sverige var Åkesson på resa till den grekiska gränsen mot Turkiet för att dela ut flygblad till flyktingar med uppmaning att inte komma till Sverige. Det är en osmaklig sak att göra även när pandemi inte råder, men en särskilt dålig anledning att resa när det vi då behövde göra var att låta bli just resande.
Men även regeringsföreträdare har den senaste veckan brutit mot restriktionerna. Både statsminister Stefan Löfven (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) har setts till i gallerior under juldagarna. Detta är givetvis dumt och oansvarigt ur en smittspridningssynpunkt, men det är även dumt och oansvarigt gentemot väljarna man själv söker förtroende hos nästa val.
Politiken har visat sig spela väldigt stor roll under 2020, men politiker får inte sjabbla bort medborgarnas förtroende för politiken genom att bete sig oansvarigt. Det gäller för både regerings- och oppositionspolitiker. Risken är då att vi inte bara hamnar i samma dödläge efter valet 2022 som vi gjorde efter valet 2018, utan även att valdeltagandet minskar för att folk inte litar på politikerna. Det vore en tragedi.