Piteå kommun fortsätter att placera sig högt i Lärarförbundets ranking av de bästa skolkommunerna i landet. I årets mätning – som bygger på 13 konkreta kriterier (till exempel resurser till undervisningen, tillgång till utbildade lärare, lärartäthet, lärarlöner och betygsresultat) – placerar sig Piteå på sjätte plats bland landets 290 kommuner. Det är inte bara bäst i Norrbotten utan i hela Norrland.
Resultatet är ingen slump.
"Det som gång på gång kommer fram i undersökningen är att Piteå kommun valt att satsa på dem som skapar den goda skolan – elever, lärare och skolledare", konstaterar Piteå kommun med viss stolthet på sin hemsida.
Kort sagt: Det handlar om en medveten och långsiktig politik som prioriterat innehåll och utveckling i skolan.
Lärarförbundets mätning är inte det enda exemplet på att Piteå är en kommun med många goda kvaliteter. I våras presenterade nyhetsmagasinet Fokus vinnarna i sin kommunranking. För andra året i rad blev Piteå bäst i kategorin mest prisvärda kommun att bo i. De fina placeringarna är ett gott betyg åt S-styret i Piteå. Glädjande är även att befolkningen fortsätter att växa och att arbetslösheten ligger på låga nivåer. Det känns som att Piteå har vind i seglen.
Det borde ha viss betydelse när Piteborna ska göra sitt val i september 2018. Firma Helena Stenberg & Anders Lundkvist levererar och representerar ett koncept som fungerar.
Mycket av förklaringen tror jag är att Piteås ledande politiker alltid har prioriterat näringspolitiken högt. Det finns sedan länge en insikt om att en stark arbetsmarknad och ett rikt näringsliv är en grund för att kunna bedriva en generös välfärdspolitik. Historien rymmer en lång rad kloka och framsynta näringspolitiska satsningar. Tag bara konkursen för Lövholmens sågverk 1908. Verksamheten riskerade att styckas och flyttas från orten. Men då bestämde sig det tidiga 1900-talets lokalpolitiker för att kommunen skulle köpa sågverket.
Köpeskillingen uppgick till 75 000 kronor, vilket var enormt mycket pengar då. 1908 uppgick de kommunala skatteintäkterna till bara 33 900 kronor årligen. Med facit i hand blev det dock en lyckad investering för Piteå. Kommunpolitikernas djärva satsning belönade sig. Sågverket blev navet i arbetet för att utveckla skogsnäringen i kommunen och en grund för att det så småningom etablerades två stora pappersbruk i Piteå.
Ett annat bra exempel är Piteå kommuns köp av Noliamässan – en stor kommunal investering 1976. Stora Noliamässan, som genomförs jämna år i Piteå och udda år i Umeå, har blivit en fin affär för de två kommunerna. Tillströmningen av besökare och utställare innebär betydelsefulla inkomster för hotell, campingar, restauranger och andra lokala näringsidkare.
Glöm ej heller den framgångsrika omvandlingen av Furunäset. Nedläggningen av mentalsjukhuset 1987 kunde ha knäckt den lokala arbetsmarknaden. Men kommunpolitikerna stod inte med armarna i kors, utan omvandlade det gamla sjukhusområdet till ett fint bostadsområde och en modern företagsby. De gamla jobben inom mentalvården ersattes med nya jobb inom tjänstesektorn.
Detta säger något om vikten av näringspolitiskt engagemang i kommunhusen runtom i vårt avlånga land. Framgångsrika kommunpolitiker kan inte bara tänka på vård, skola och omsorg. De måste också bry sig om näringslivets villkor och utveckling.
I det avseendet har Piteå länge varit en förebild.