Nu är det bara elva ynka månader kvar till valet. Den 9 september 2018 ska ett antal miljoner svenskar förhoppningsvis gå och rösta eller ha poströstat. Redan nu är det förstås hög tid för partierna att bestämma sina vägval.
Med tanke på de förpostfäktningar som sker och skett, senast tv-debatten i går kväll, kommer vi som väljare att få två tydliga alternativ; dels ett mer enat borgerligt med Moderaterna i spetsen, dels ett vänsterblock där Socialdemokraterna växer i opinionen.
Tonläget i politiken är redan uppskruvat. Alla inblandade vet ju att Stefan Löfven regerar mot en parlamentarisk majoritet som idag inte bara består av de fyra borgerliga partierna utan även av Sverigedemokraterna.
Utifrån detta borde förstås riksdagen ha den egentliga makten, men oppositionspartierna går i otakt.
Nu finns det starka krafter som vill att de borgerliga partierna så snart som möjligt ska visa en helt enad front, men att fälla regeringen lär inte stå på dagordningen före valet nästa år.
I dag finns tveksamheter inom Centern och Liberalerna för ett regeringsberoende av SD, men när makten står på spel kan sådant ändras. Sedan säger erfarenheten att det ändå är sakfrågorna som avgör ett val och här har regeringen Löfven ett försteg.
I opinionsundersökningar har vi sett att sjukvård, skola, invandring och i viss mån arbetsmarknad är de stora samhällsfrågorna. Här finns även skillnader i politik och tradition mellan de politiska blocken.
Regeringen har en solid agenda både i nytid och historiskt att alltid värna dessa frågor och den lilla människans vardag och verklighet. Ett kapital att bygga vidare på i den kommande valrörelsen.
Tungt är dessutom att regeringen har en fördel av den högkonjunktur som gett möjligheter till ett stort reformutrymme, som med en ansvarsfull politik kan minska de klyftor som allt fler säger sig uppleva i samhället.
För oppositionen blir det att jobba, jobba. Den nya moderatledaren Ulf Kristersson med bisittare Elisabeth Svantesson vill självfallet visa en bild av ett enat parti. Frågan är om det lyckas. Båda tillhörde Anna Kinberg Batras lag och man kan inte byta politik som om allt historiskt vore glömt.
Nu håller Moderaterna extrastämma den 12–15 oktober i Örebro.
Resultatet av denna lär lägga fast den moderata politiken för den närmaste framtiden och till valet nästa år. Ingångsvärdena är att partiet ska gå tillbaka till sina rötter och glömma de åtta åren med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
En enad borgerlighet är även beroende av att både Liberalerna och Kristdemokraterna återfinns i riksdagen efter valet 2018.
Efter förra valet har KD legat under fyraprocentsspärren, och tycks göra så även fortsättningsvis. KD har, i motsats till sina systerpartier utanför vårt land, inte rosat marknaden sedan Alf Svenssons dagar.
Liberalerna hade möjligheten att skaffa sig en ny kvinnlig partiledare, vilket hade gett det mer eller mindre avsomnade Liberalerna ett nytt blodomlopp, men så blev det inte. Majoren sitter kvar i orubbat bo medan partierna trampar vatten kring de 45 procenten.
Hur som helst: de kommande elva månaderna i svensk politik blir både ovissa och spännande.