Inför OS annonserade myndigheterna att omkring 65 000 poliser och 20 000 soldater ska bevaka vad som sker. Det inte oväntat den största säkerhetsoperationen någonsin i Brasiliens historia. Sådant kostar.
Den 21 augusti är det slut. Då har medaljerna delats ut i 28 olika idrotter och i 306 olika grenar. I London för fyra år sedan lyckades den svenska truppen ta hem åtta medaljer, varav en i guld. Målet är förstås att det ska bli ännu fler denna gång. Av vad som hänt hittills är det inget ouppnåeligt mål.
Som en dyster bakgrund till denna idrottsfest får vi allt oftare ta del av elitidrottens avigsidor med fusk, girighet och maktbegär hos delar av den internationella idrottsrörelsens utövare och pampar.
Mot den bakgrunden är det fortfarande, och till övervägande del, de traditionella folkrörelsevärderingarna som dominerar inom den svenska idrotten, men för hur länge kan man förstås fråga sig.
Idrotten har fått sina törnar de senaste åren. Ibland har man känt sig förflyttad till medias kriminalreportage när man följt vad som händer.
Det har handlat om doping, det har handlat om skattebrott, det har handlat om mutor och mygel. Tyvärr alltid inom den del av idrotten som lockar den breda publiken och som drar åt sig de stora sponsorerna och därmed merparten av idrottens pengar.
När det gällt kampen om de sista centimetrarna, den sista poängen eller det sista målet är fusk och mygel inte okänt. Detta i samma takt som pengarna inom idrotten fått allt större betydelse.
Kommersialiseringen av idrotten har sitt pris, men i grunden måste idrotten ge något åt alla, unga som gamla. Idrottens barn- och ungdomsverksamhet får aldrig bli en andrahandsfråga i förhållande till alla elitsatsningar.
Det krävs en elit för att inspirera, och för att skapa förebilder. Men det är bredden som ger idrotten dess styrka och dess roll i samhället. Därför får vi aldrig tumma på idrottsrörelsens ansvar för s ungdomar, för unga tjejer och grabbar och inte minst för invandrarungdomar.
Ungdomar måste få pröva sig fram inom olika idrotter. En del blir framgångsrika, andra har fått uppleva hur det är att under ordnade former lära sig hålla tider, ställa upp för laget, att öva och träna för att nå resultat. Utan krav och prestationshets. Så måste det vara.
Alla måste ta sitt ansvar stat, kommuner och landsting måste öka sitt engagemang. Då allt fler unga får problem med övervikt och andra välfärdssjukdomar.
Idrottsrörelsen bygger till stor del på frivillighet, men det behövs även en hygglig ekonomisk bas för att bedriva en bra barn-och ungdomsverksamhet.
Att röra sig, att motionera eller aktivt idrotta är i förlängningen ett förebyggande hälsoarbete och därmed en investering för framtiden.
Särskilt i dessa dagar då ohälsotalen ökar.